Tor 6 dec: Träning på lunchen

Glenn och Terese körde helt slut på mig idag!

Lunchspinning

När jag kom in i spinningsalen några minuter före tolv såg jag bara en tuff brud i lyxförpackning på en cykel längst fram. Det var Terese i snygg cykeloutfit från Schwinn. Men det var inte hon som ledde passet. Det var hennes andra halva Glenn. Med honom på instruktörssadeln, och Terese i sin proffsoutfit bredvid mig, var jag tvungen att lägga på ett extra kol för att försöka verka lika cool och lika stark. Image is everything!


Jag har sagt det förut - men jag säger det igen: 90-minutersspinning och dubbelspinningpass i all ära, det är ändå något visst med kortare pass. Det blir mer intensivt. Man vågar mer. Man kan köra lite tuffare. Passet är ju över så snabbt!

Men så jäkla snabbt gick ändå inte tiden när vi körde intervallerna på slutet. Någon gång strax före de sista snurrade det lite i huvudet och inte gick det bättre när jag fokuserade på Glenns fötter som bara gick runt runt. Men så gick det bättre igen. Vetskapen om att det bara var några minuter kvar gav mig den där sista kraften som jag så väl behövde. Och som jag såg till att göra slut på.

Ons 5 dec (forts.): Spinning på SATS Hötorget

Idag var hela companiet på spinning!

Spinning á la Pia

Pia satt på instruktörssadeln på Hötorgsspinningen ikväll och då kan det inte annat bli bra. Tokbra. Och jobbigt! Speciellt när Pia hojtar att vi under en lättare raksträcka inte ska sjunka under en puls på 85% av max...


Det gick uppför under i stort sett hela passet. Underbart! Det bästa var nog att hela companiet satt bredvid mig under passet: Nilla, "Coola Karin", bloggläsaren "YTZ" och en annan träningsbekantskap som kom in och sa hej. Sällskap är kul. Speciellt som de alla ger järnet. Då kan jag inte annat än ge järnet själv!

Nlife.se

Igår hade jag en ugn!

Bak

På mina gigantiska 23 lägenhetskvadrat finns allt jag kan önska - men ingen ugn. På något sätt gör det att allt jag vill laga eller baka kräver en ugn. Typiskt.

Igår var jag hemma hos mina föräldrar. För att baka. På vägen ut tog jag mig en titt i WorldClass Saltsjöbaden och konstaterade att gymytan var grå och tråkig och att omklädningsrummen var underbart designade men pyttesmå.

Back to baket. Jag tycker att recepten från NLife alltid låter underbara. Jag har sedan tidigare Kostrådgivarens Kokbok men gillar inte innehållet i den lika mycket som recepten på siten. Men nu var det för första gången upp till bevis för siterecepten.

Jag började med en lingonlimpa. Låter underbart gott. Är inte lika god. Smaken är lite mesig, trots brödkryddor, men det skulle förmodligen bli en bra kombination tillsammans med ett riktigt passande smakrikt pålägg (tyvärr kan jag inte bestämma mig för vilket).

Sedan blev det en banan och chokladkaka. Alla ni som tror att detta är något sött har fel. Totalfel. Den här kakan kan ätas tillsammans med en gigantisk kopp te en riktigt ruggig vinterkväll. Den är lite dov i smaken. Lite bitter. Sötsugna får ha honung i teet. Jag gillade den sådär.

Jag tyckte dinkellimpan med vanilj och hallon lät så god så jag bakade sådan också. Smakar ganska gott faktiskt. Men det går inte att jämföras med en riktigt god limpa man köper på bageriet.

De pepparkaksmuffins jag gjorde åkte i papperskorgen idag. Riktigt äckliga. Har inget mer att säga om dem annat än att jag följde receptet till punkt och pricka.

Sist men inte minst gjorde jag lättare saffransbullar. Dessa är faktiskt riktigt goda! Ok, inte lika goda som onyttigare saffransbullar, men de lätta bidrar i alla fall med tuff konkurrens. Och då har man som nyttigt alternativ kommit riktigt långt.

Det jag har lärt mig av gårdagen är att inte provsmaka allting på en och samma gång. Då får man lätt ont i magen. Jag har också lärt mig att det är riktigt, riktigt svårt att baka goda bakverk utan fett och socker. Det blir inte samma sak. Just på grund av att fett och socker har de egenskaper de har. De tillför till både konsistens och smak. Faktiskt. Och tyvärr.

Men jag blev i alla fall nöjd med mina lätta lussebullar med linfrön...

Ons 5 dec: Morgonjogging

Jag låg länge och tänkte på viljan igår.

Att vilja

Igår var en dålig dag. Det blev ingen träning alls. Nu är det inte så att alla dagar jag inte tränar är dåliga dagar. Men de planerade träningsdagar som fallerar hamnar automatiskt i facket dåliga dagar.

Så jag låg länge och tänkte på viljan igår kväll. Att vilja. Att ha järnvilja. Att ha viljekraft. Sådant som Renata Chlumska måste ha. Och sådant som klättraren i boken och filmen Touching the Void (kanonbra!) måste ha. Och sådant som Jonas Colting som vann Ultraman World Champs (en ironman dubbelt upp: 10km simning, 421km cykel, 84km löpning på tre dagar) måste ha.

I jämförelse med ovannämda viljor var min vilja igår lika stark som en luslort. Det är för bedrövligt. Så jag låg och samlade på mig lite vilja igår kväll. Absorberade den. Förvarade den. Laddade den.

Morgonjogging

Jag kom ut på en runda imorse. Strax efter klockan sex. Drog på mig min nyinköpta superbra tjocka men ändå tunna träningströja från Nike och gav mig ut. I mörkret.

På Hornsgatan passade bilarna på att åka långt över hastighetsbegränsningarna och det var skönt att få vika av från trafiken. In i lugnet. Och in i en slags skön dvala som jag lätt hamnar i sådär i mörkret på morgonen.

Morgonens jogg var både bra och dålig. Bra för att det gick lätt. Pulsen var inte särskilt hög och det kändes bra att kunna jogga utan att flåsa. Att faktiskt ha en ganska normal andhämtning och till och med kunna sucka mellan varven. Men det var också det som gjorde joggen dålig. Jag sprang ju för långsamt! Så pass långsamt att jag knappt blev andfådd. Men jag sprang i alla fall.

Sockersug

Jag kom just att tänka på en sak...

Vad vill man åt?

När man drabbas av sockersug, vill man ha socker i munnen eller i magen? Ja, den frågan dök just upp i mitt huvud.

Om det vore så enkelt att man vill ha socker i munnen, ja då kan man väl tugga på lite sött men sockerfritt tuggummi. Eller? Jag tuggar just nu på Mentostuggummi (ni vet, sådana där Mentospastiller i fruktsmak som förut bara fanns som godis). Det är supersött. Som godis typ. Fast helt sockerfritt. Men om jag vore riktigt sötsugen, skulle detta hjälpa?

Är det så att sockersuget stillas i magen? Varför då? Vilken mekanism är det? För man är ju inte hungrig. Bara sötsugen.


Nu ska jag återgå till att tänka på annat. Som hur lång tid mina "lättare saffransbullar" från NLife måste jäsa.

Zzzz

Jag är en dålig människa.

Zzz

Jag var vaken innan sex imorse. Innan klockan ringde. Jag hade bestämt mig för en morgontur. Men trots min klarvakenhet låg jag kvar i sängen. Och myste. Och snoozade.

Jag är en dålig människa. I alla fall på morgnarna.

Jag försökte gottgöra min dåliga start genom att välja en hälsosam frukost. Dinkelmusli. Med lättmjölk. Och lite kanel på det. Det var i stort sett det enda jag hade hemma. Jobbmötet en timma senare bjöd dock på annat. Spritzer. Apelsinjuice och mousserande. Så nu är jag tillbaka på minus igen.

Kändisar som joggar

Om kändisarna gör det måste det vara bra!

Joggande kändisar

Katie Holmes sprang New York Marathon för några veckor sedan. Och fastnade på bild. Det har även Fergie gjort. Och Kristin Davis från SATC. Men kanske skulle hon ta en sväng förbi en löparbutik och köpa lite mer löparvänliga kläder. Hon har ju råd...

Träningsplanering inför marathon

Det är lite lustigt hur olika en träningplanering inför ett marathonlopp kan se ut.

Anders Szalkai

Szalkai har precis uppdaterat sina marathonprogram. Han har lagt in färre(!) långpass och mer varierad träningsintensitet för att förstärka vikten av vila.

Jag hade hoppats på ett 4.30-program från Szalkai. Någonstans hade jag fått för mig att han skulle fixa ihop ett sådant. Men kanske var det något jag drömt? För fortfarande finns bara program för 3 timmar, 3.30, 4, 5 och 6.

Jag har därmed beslutat mig för att köra enligt 4-timmarsprogrammet och anpassa det till min själv. Precis enligt Szalkais inrådan. Då måste det bli bra, eller hur?

Szalkais program innehåller inte direkt någon stenhård löpning. Långpassen ligger till exempel ofta kring två timmar.

Den tyngsta veckan kommer vecka 21. Då ligger fokus på mängdträning och tanken är att köra 74 kilometer på en vecka (fem pass). I övrigt ligger man på runt 40-50 km per vecka, med vissa toppar på mellan 50-65 km per vecka. Nyanserat var bara förnamnet!

Camilla Porsman

Jag läser lite i Porsmans bok "Spring fortare: löpning". Jämfört med Szalkais program är Porsmans grundträningsprogram för marathon en hisnande läsning:

Måndag: Vila
Tisdag: Snabbdistans, 60min löpning strax under tävlingstempo
Onsdag: Medeldistans 20-25km
Torsdag: Backträning/långa intervaller, 45-60min
Fredag: Lätt löpning 10-15km
Lördag: Lätt löpning 10-20km
Söndag: Långdistans, 25-40km (25 i början av perioden, 30 om du känner dig sliten och 40 om du känner dig fräsch och stark).

Ja vad säger ni? Själv undrar jag hur länge gemene marathonsträvare skulle klara en sådan träningsdos innan man sliter ut sig.

Längdskidåkning

Jag vill flytta till Mora och bosätta mig i en liten rödtimrad stuga i skogen. Nära ett längdspår förstås.

Vasaloppsläger

Mora är mysigt. Även utan internetuppkoppling. Snön mötte oss halvvägs och vi blev benådade med nysnö flera gånger. Nysnö är bra, men ställer till det med vallningen...

Jippie för nysnö! Eller nä vänta, vilken valla ska man ha nu?

Det finns mycket att berätta om helgen i Mora. Trots att vi inte gjorde annat än att åka längd, äta och sova. Och handla vallagrejer för tusen spänn.

Precis som löpning är längdåkning nämligen ingen billig sport. Det är inte som så att skidor och pjäxor är det enda som behövs. Längdåkning kräver också vallor för ett oändligt antal väder. Och diverse andra tillbehör man inte tänker på som plastskrapor, vallaremover, skrappinnar och olika borstar.

Vallaprylar är oumbärliga. Jag har köpt på mig ett kom-i-gång-lager för dyra pengar.
Varför kan jag aldrig välja en billig sport?

Längdproffsen Staffan Larsson och Mattias Svärd hjälper oss med klistervallan.
Just den typen av valla köpte jag aldrig. Typiskt nog...

Längdskidåkning är i vilket fall som helst fantastiskt roligt. Och jobbigt! Träningsvärken i höftböjarmuskulaturen gör sig påmind varje gång jag försöker lyfta benen. Pulsen sprang raskt iväg så fort jag fick lite fart under skidorna och kalorierna tickade på i samma anda. Längdskidåkning är också fantastiskt bra sett ur träningssynpunkt! Jag förstår om Gunde åt 8000 kalorier per dag. Man tömmer depåerna rätt snabbt. Och blir störthungrig.

Sådana här tunna pinnar är vingliga att stå på.
Men fort går det, om man bara tar i lite.
Och jobbigt är det - det visar pulsklockan!

Nu längtar jag till nästa gång jag får åka längdskidor. Helst skulle jag vilja flytta upp till en egen liten stuga någonstans i skogen men där pistmaskinen åkte förbi så fort det snöat så att jag fick spårat. Vore inte det underbart?

I söndags åkte jag och "Coola Karin" Vasaloppsspåret till Eldris.
En fin liten tur på 15 kilometer. 1/6 Vasalopp!

Träningsläger

Jag har tagit ledigt från jobbet. För att träna.

Träningsläger

Om en halvtimme börjar "Coola Karins" bil rulla mot skidmeckat Mora. Jag och hon ska bli längdproffs. Så mycket proffs man nu kan bli på tre dagar.

Allt är inhandlat och klart. Längdskidor, pjäxor, stavar, rätt sorts kläder... ja, jag har till och med varit och köpt ett vätskebälte och en sådan där löparmössa som gör att man ser ut som ett ägghuvud. Jag som svurit att jag aldrig skulle bli en vätskebälteperson. Jag är ju en camelbakmänniska!

Såhär ser ett ägghuvud ut. Snyggt och sexigt? Knappast. Men något bra måste det väl finnas med designen. Notera även handskarna som ingick i paketet. Dem gillar jag bättre!

Det enda jag inte har är valla. Valla är knepigt. Så jag väntar nog med det till Mora. Något jag inte kan vänta med är att packa alla grejer. Den där halvtimman går fort...

Psst... jag tar med mig datorn och hoppas på uppkoppling!!

Ons 28 nov (forts.): Hemmaträning

Det var mycket på TV:n ikväll. Perfekt. Då kan man träna!

Hemmaträning

Twiststeppen har gått varm här hemma framför TV:n. Fast varmast var nog ändå jag. Svetten rann trots att jag lågintensivsteppade framför Bonde Söker Fru och Leilas Jul. När Leila gjorde sin fudgesås på grädde, choklad och smör kände jag mig mest nöjd där jag stod på min stepper. Den där såsen faller inte mig i smaken alls. Men surdegsbrödet med frukt och nötter skulle jag inte tacka nej till.

Nöjd är förresten ett underbart uttryck som Bonde-Anders pånyttmyntade i förra veckans Bondeprogram. Jag känner mig nöjd med dagens träning.

Ons 28 nov (forts.): Spinning på lunchen

Lunchmöten vik hädan!

Spinning med Sanna Kallur

Tog ett snabbpass på lunchen. 45 minuter spinning. Sanna Kallur satt på instruktörssadeln. I alla fall lät det så när jag slöt ögonen och fokuserade på cyklingen. Det går inte att missta sig på det där hurtigt klingande dalmålet.

Egentligen hette hon Maria. Instruktören alltså. Hon såg ut som en sådan där riktig cyklist. En sådan som cyklar utomhus alltså. Jag kan se mig henne på en mountainbike ute i nån gyttjepöl med lerfläckar upp till magen. Hon hade den stilen. Bandanan på huvudet var pricken över i:et.

Passet var ett standardpass. Gult till färgen som det heter på SATS-språk. Den enda låten jag riktigt gillar är Ballroom Blizz. Den kan man ösa till. Vilket jag gjorde. Men jag saknade min handduk att vila mina trevligt svettiga händer på. Jag får så ont i tassarna av att hålla på ett hårt styre. Handduk är inte bara funktionellt. Det är faktiskt skönt!

Nu har jag laddat om med fantastisk wokmat från Bee's Thai. Med halvdåligt samvete tillät jag mig själv lite jasminris. Nu har jag jäkligt mycket sockersug och funderar på en Cola. Light naturligtvis.

Ons 28 nov: Coreträning

Imorse kom jag upp!

Coreträning

Jag älskar många saker här i livet. Som muffins, skidåkning och att snooza. Finns det något bättre än att vakna till klockans alarm strax efter klockan 06.00 på morgonen, och veta att man kan ligga och dra sig minst en halvtimme bara av att snooza?

Imorse blev det bara någon enstaka snoozning. Det kändes lite bittert. Men att få ge sig iväg till SATS Stureplan för att bättra på bulldegen på magen gjorde att det kändes uthärdligt. Att snooza får man nämligen ingen sexpack av. Det är synd.

Sådan här mage får man inte av att snooza. Men sådan här mage vill jag inte ha heller. Faktiskt.

Coren gick bra. Börjar kunna programmet nu. Därför ser jag fram emot det nya upplägget som börjar nästa vecka. Vissa övningar känns mer i magen än andra, och på grund av min effektivitetssjuka undrar jag lite stillsamt om det vore bättre att köra eget coreprogram istället för SATS standardversion. Då kör man just de övningarna man själv gillar som passar ens eget magdaller bäst. Men å andra sidan kanske jag inte skulle ha nog med pli på mig själv utan istället vila för mycket mellan seten. Det bästa vore kanske att kompromissa. SATS Core ibland. Egen core ibland. Genialiskt.

Tis 27 nov: Recept på platt pannkaka (och en timma body combat)

Nedan följer recept på platt pannkaka.

Platt pannkaka

Blanda en del försovning med en del lunchmöte och en nypa träningsdos, så får du en platt pannkaka. Platta pannkakor var inte vad jag ville ha på min tallrik idag. Jag ville ha en tjock, härlig ugnspannkaka med en dos spinning eller löpning på morgonen eller lite lunchträning och så ett bautapass på kvällen. Av den planen blev det bara några smulor.

Smulorna bestod av 55 minuter body combat. Ett kul pass förvisso. Men inte det där passet som dödar mig och livar upp mig. Som gör mig trött och stark. Visst blev jag svettig. Men inte utmattad. Inte mätt. Pannkakan var för tunn.

Dock måste jag säga att dagens body combat (med Katarina Z) var en helt annan historia än förra passet på Hötorget. Idag var det kul och yes och wow.


Jag inser nyttan med body combaten. Missförstå mig rätt. Det är smidighet och kontroll och koordination och allt det där som är jättebra. Men som inte får mig att darra i kroppen av trötthet. Och det är ju just den känslan jag älskar. Det jag vill åt.

Laga Lätts Pepparkaksnötter

Tidningen Laga Lätt damp ner häromdagen. Fullmatat med gott. Och en del nyttigt. Här kommer ett tips:

Träningsdag

Sitter här och längtar.

Träningsdag

Imorgon ska jag träna. Jättemycket. Så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska göra och när. Det finns ju så mycket kul! Terese laddar med nytt spinningupplägg imorgon bitti, men samtidigt borde jag ta just morgonen i akt och löpträna lite. På kvällen ska jag försöka hålla koll på koordinationen och ge body combaten en andra chans men kanske kan jag göra något kort och intensivt på lunchen också? Åh, det finns så mycket roligt! Jag har inte tid att jobba. Jag vill träna på heltid!

Löpning och siffror

Jag är inte så bra på siffror. Det kan grabben intyga. Är det därför jag inte är en "riktig" löpare?

Löpning och siffror

Jag har frågat grabben vad han tänker på när han är ute och springer, och jag får ofta svaret att han tänker på siffror. Inte vilka siffror som helst, utan kilometertider. Hur många minutrar en kilometer får ta. Och så håller han på. Räknar och springer. I evigheter. Löpare springer nämligen inte på måfå. Löpning är en precisionssport. Löpare är rena siffertrillarna!


Jag vet att det är många som springer runt och tänker på siffror. På minuter per kilometer. Jag med. Men jag är så dålig på att räkna. Jag är urkass på allt vad matematik heter och det är ett under att jag gick ut med högsta betyg i både matte, statistik och ekonometri.

Det kluriga är att omvända kilometer i timmen (som anges på löpband) till minuter per kilometer. Det hela förvärras av att man inte kan dela på 100 utan att man måste räkna på 60 hela tiden.

Igår kväll när jag frågade grabben vad 11 kilometer i timmen ger i minuter per kilometer tog han sig för huvudet och ville inte ens låtsas om frågan. För det är inte 5.45 minuter per kilometer som jag naivt tror. Det är 5 minuter och 0.45 delar av en minut, vilket i själva verket ger en kilometer tid på 5 minuter och 27 sekunder.

En till siffra jag måste komma ihåg är 6.20. Springer jag varje kilometer på 6 minuter och 20 sekunder (inklusive alla toastopp, skavsårspauser, massagebreaks och vattenpåfyllning) så kommer jag i mål på maran på runt 4 timmar och 30 minuter. Det vore bra.

En annan siffra jag har koll på är 5.30. Vill jag göra milen på 55 minuter måste jag springa kilometrarna på 5 minuter och 30 sekunder eller under. Springer jag på löpband är motsvarande siffra 10.9 km/timmen. Hastigheten 13km/timmen ger en minutertid på 4 och 37 sekunder per kilometer. Det springer jag gärna mina intervaller på. Hade jag sprungit på den farten under en mara hade jag gått i mål på runt 3 timmar och 15 minuter. Vill man bli bland de 100 främsta på maran (grabbens målsättning) bör man springa på runt 15km/timmen, eller 4 minuter per kilometer. Det hela är krångligt värre.

Det här inlägget har krävt flera samtal till grabben. Han vill skicka mig på mattekurs. Men sådant har inte jag tid med. Jag ska ju ut på maraträning. Frågan är i vilken ficka jag ska stoppa miniräknaren?

Min julkalender

Jag har smygstartat min julkalender...

Julkalender

Jag tjuvstartade min julkalender (se högerspalten) i lördags. Till skillnad från andra julkalendrar pågår min en hel månad. Dag efter dag ska jag fylla den med träning. Eller nja. Nästan. Inte varje dag. Jag har nämligen känt efter! Känt efter och kommit fram till att jag ska testa med två träningsdagar följt av en vilodag för att få in mer vila.

Det betyder alltså att jag borde vila imorgon. Nu blev min nya strategi genast jobbig. Räknades stepträningen i lördags som träning? Var det ett kvalitetspass? För i min nya träningsstrategi ligger fokus på kvalitet. Å andra sidan kan det vara lämpligt med en vilodag efter ett långt löppass. Debatten i mitt huvud lär pågå hela kvällen. Såväl nu under herrarnas super g, som senare under damernas andra slalomåk och kanske även under den första Sagan om ringenfilmen som slutar mitt i natten.

Vilken skillnad märker du när du vilar mer?

Sön 25 nov: Långjogg på morgonen

Jag såg inte en enda vaken människa imorse klockan 06.30 när jag stack huvudet utanför ytterdörren. Efter 25 minuters joggande såg jag dock en filur stå och hoppa i en busskur. Det blev början till en trevlig långjogg med gott sällskap - i regn, rusk och snömodd.

Långdistans

Långjoggar kan vara väldigt tråkigt. Kilometer efter kilometer i tröstlös ensamhet med målsnöret utom räckhåll.

Långjoggar kan också var nyfikna, rofyllda och bra sociala verktyg. Det är inte för inte som långjoggar ofta springs i grupp. Eftersom farten är låg och tiden lång finns alla chanser till att springa ihop med någon och prata ihop sig lite.

Det var Terese som stod i busskuren och hoppandes inväntades mig klockan 07.00 imorse. Jag tyckte att vi bara hade öppnat med några hälsningsfraser men vips hade vi redan avverkat Fleminggatan upp mot Fridhemsplan, St Eriksgatan mot St Eriksplan, Odengatan förbi Odenplan och helt plötsligt befann vi oss på Valhallavägen. Hur det gick till vet jag inte. Men tiden rann iväg snabbare än Wissman på 400 meter. Farten låg på behagliga +6-tempo och det kändes bra under hela sträckan.

I början stod regnet som spön i backen och det var ganska kallt. Men en bit in på rundan blev det kalla sådär varmt och mysigt. Efter ett tag övergick regnandet till snöblask och det blev genast kallt igen samtidigt som underlaget blev lite halt och förrädiskt. På Hamngatan utanför NK sprang vi som bambi på hal is.

Snöregnet smattrar högt på taken, men ingen är vaken......inga prinsar eller prinsessorinte heller några ministrar......eller julshoppare.

När regnet smattrar hårt mot taken, är bara jag vaken (och Terese)!

Väl hemma blev det en het het dusch innan jag kröp ner till grabben igen som fyllesov. Eller nej, vad säger jag nu? Han säger ju faktiskt att han inte är bakfull. Han har "bara lite ont i huvudet". Jaja.

Summa summarum

15 kilometer. 95-100 minuter. Strax över 1000 kalorier.

Lör 24 nov: Steppträning framför världscupen

Tio långsamma minuter blev snabbt 80+.

Steppträning

Det är förbaskat bekvämt med den där steppern. Som idag. Damernas storslalom och herrarnas störtlopp på TV - då kan man ju inte gå ut och springa. Istället drog jag fram steppern och körde på den samtidigt som jag såg Anja Pärsson misslyckas, italienska Denise Karbon åka som en dröm och Jessica Lindell-Vikarby förvåna alla och åka riktigt bra!

I början räknade jag minutrarna. Tyckte jag var duktig som klarade tio. Men sedan gick det av bara farten. Efter 40 minuter var första åket slut och under andra åket körde jag 45 minuter till.
85 minuter blev det. 750 kalorier allt som allt. Och en medelpuls på runt 65-70%.

Buy Nothing Day

Samtidigt som julhandeln drog igång var det "buy nothing day" idag. Passade mig perfekt eftersom jag ligger back åtskilliga kronor.

Men så tog jag och grabben en promenad på söder och jag hittade affären Igor Sport på Götgatan som säljer sportkläder superbilligt (kläder från förra årets säsong till halva priset).


Vips hittade jag ett superbra längdskidställ från Craft för bara 425 spänn (bara byxorna kostar ju uppåt 800kr annars) och ett par långa löpartights från Puma för 250 kronor.


Sedan gick vi förbi nya köpcentret Skrapan och butiken OneOff där jag hittade en supersnygg oversizemössa till grabben från Kask som han absolut inte kunde leva utan. Och så blev han 350 kronor fattigare.


Så gick det med den buy nothing-dagen.

Proteiner och fibre

Det är toppen med fibrer. Och bra med proteiner. Väl?

Tvärtomforskning

I senaste IForm står det att "protein förstör smaleffekten". I alla fall om man äter protein tillsammans med kalcium. Enligt en källa som tidningen tagit del av kan proteinet hämma kalciumets förmåga att binda fett (när fettet binds tas det inte upp av kroppen).

Jaha, ska man inte blanda sina proteindrinkar med kalciumprodukter som mjölk då alltså?

Idag i Aftonbladet står det att fibrer kan vara boven vid syndromet ballongmage. 18-åriga Nina säger att hon "mår som en gud utan fibrer".

Jaha, ska man skippa fullkornsprodukterna alltså?

Ju mer man läser och ju mer man tar till sig, desto knäppare blir man. Jag vill inte veta mer. Inte läsa mer. Inte tänka mer. Bara vara, bara göra, bara leva - sunt och förnuftigt.

Helgstart

Jag har haft en fantastiskt onyttig start på helgen

Fredag

Kände mig lite sliten igår. Trött i kroppen och trött i knoppen och med en molande magvärk. Så det blev ingen träning.

Istället köade jag på Systemet med resten av Stockholm. Vid Centralen var det lång kö för att ens komma in på Systemet. Så jag åkte till Söder. Köpte några glöggvarianter i snöblasket. Testdrack alla när jag kom hem. Tillsammans med julmusik och lite julbak (sådan sort som inte kräver någon ugn eftersom jag inte har sådana moderniteter). Sedan följde en flaska vin och lite ostar och kex framför många tända värmeljus och Idol och besvikelsen när fantastiske Daniel åkte ut.

Inte ett uns träning alltså. Det mådde jag rätt så bra av!

Lördag

Sovmorgon och skidor på TV. Idag blir en bra dag. Tidigare kom Kalla på pallen i världscupspremiären och nu kör killarna i ett kallt Norge med snöfall.


Ikväll ska jag stå på min twiststepper framför TV:n när Anja & Co tävlar i Kanada. Det ser jag fram emot! Det kan bli ganska mycket twiststeppande om det vill sig väl. Kanske hinns det med lite annan träning före det också?

Söndag

Imorgon blir det definitivt löpträning. Har ännu inte bestämt mig för om jag ska köra med Team Stockholm Marathon eller om jag ska köra egen långdistansträning. Den som lever får se.

Mardrömmar

Jag hade en dröm i natt. Av värsta sorten!

Värsta drömmen

Läser att Terese inte hade en bra natt. Inte jag heller. Jag drömde så förfärligt. Vi hade haft inbrott i "lillstugan" och allt var knyckt. I drömmen ryckte jag först på axlarna innan jag insåg det förfärliga. Det hemska. Det fruktansvärda.

Mina nya skidor! De var där! Men de hade också knyckts!

Just då, i drömmen, kunde jag inte tänka mig något värre. Att bli av med två par alpina skidor var det värsta som kunde hända.

Jag och mina ex. Ex-skidor alltså. Vi hade ett patetiskt lojalt förhållande. Jag litade på dem fullt och fast. Det är svårt att förklara för nån som inte begriper, som Stenmark sa en gång. Fast i ett helt annat sammanhang.

Nu såhär i vaket tillstånd är det inte så farligt med bestulna skidor. Egentligen. Jag har ju försäkring. Jag kan ju köpa nya. Just nu är det mest förfärliga som kan hända att jag går upp i vikt av det p-piller jag provtestar.

Kaninmat

Vi har alla våra matknep.

Specialare

Emliscious älskar sin kesohackmix. Zuzibuz älskar sin prottefluff. Jag älskar min vitkålssallad. Många av oss har våra "specialare": recept eller måltidsförslag som vi tycker funkar "jämt". Vad är ditt tips?

Kaninmat

Jag har skrivit om min vitkålssallad förut. Det kommer egentligen från min mormor som har dille på att riva (med osthyvel så att det blir långa stronkar!) vitkål till precis allting och servera med balsamvinäger och en jäklans massa citronpeppar.

Jag har tagit efter mormor. Men jag tar det lite lugnare med den obligatoriska citronpepparn. Och strör gärna över rikligt med pumpakärnor eller solrosfrön.

Tallrik med osthyvlad vikål, balsamvinäger, citronpeppar och pumpakärnor = Vitkålsbädd!

Vitkålssalladen är det perfekta komplementet till i stort sett allting. Härmodagen åt jag det till lax. Igår till kycklingwok. Jag kallade det kycklingwok på vitkålsbädd.

Kycklingwok på vitkålsbädd med stänk av stark thaisås.

Tor 22 nov: Dansträning och PT-cirkel

Idag tog jag mig an lite annorlunda träning.

Dans

Det är inte ofta jag dansar. Jag är nämligen inte särskilt bra på det. Jag är inte den yviga och snabba typen. Jag är mer tyst i mina rörelser. Och långsam. Oavsett vad jag gör. Det är bara att glömma So You Think You Can Dance för min del alltså.


Men jag tycker faktiskt att dans är kul. Att titta på. Som träningsform känns det lite ineffektivt för min del. Mer vardagsmotion än intensivträning. Eller uppvärmning.

PT-Cirkel

Dansen blev min uppvärmning idag, och följdes av en timma PT-cirkel med en riktig hurtbulleinstruktör.

PT-cirkeln är något jag ser på med skräckblandad förtjusning. Stationerna består av styrketräning eller explosiv konditionsträning. Styrkan går bra. Men det explosiva är jobbigt. Det är jobbigt att hoppa långa grodhopp med en massa extrakilon. Det är jobbigt att hoppa så långa enfotahopp man kan med en massa extrakilon. Och det är jobbigt att köra rotationshopp på balansstepbräda med en massa extrakilon. Men eftersom jag inte vill vara sämre än någon annan tar jag i tills jag storknar. Vilket i och för sig bara är bra för mig själv. Så jag antar att jag gnäller om ingenting.

PT-cirkeln kan vara en bra ingrediens i ett varierat träningsupplägg. Det är bra spänst, explosivitets- och rörlighetsträning (vilket jag absolut behöver). Helst ska man ha en bra träningskamrat med sig så att man sporrar varandra. Främlingar i all ära, men de vågar man inte skrika på. Så som jag skriker på Nilla. Eller grabben.

Summa summarum

2x20 minuters snabbpromenad till och från gymmet + 45 minuter dans + 55 minuter PT-cirkel =140 minuter träning. 1100 kalorier. Maxpulsnotering på 86% av max. Genomsnittlig puls på 63% av max (jäkligt lågt, men jag stängde inte av klockan mellan passen eller under/efter/innan uppvärmning).

Kolhydratssug

Snälla nån, ge mig en kolhydrat!

Kolhydratssug

Jag är så sugen på kolhydrater. Jag känner mig som en uttorkad svamp som bara vill bli doppad i kolisar så att jag kan suga åt mig lite.


Jag håller med det du förmodligen tänker just nu. Liknelsen ovan är lite knäpp. Den är inte den bästa. Men jag känner mig faktiskt som en hungrig svamp.

Jag kan tänka mig två orsaker. Antingen har det med hormoner att göra. Eller så är det så att jag inte åt så mycket ordentligt i kolhydratsväg efter träningen igår. Jag är oerhört medveten om hur viktigt det är med mat efter träning för återhämtningens skull. Men det var så fullt i TV-tablån igår kväll så det jag gjorde under de korta reklampauserna var att mixa mig själv två Double Pro-proteindrinkar på sojamjölk. Mixade med en banan i varje också, för att göra det hela lite bättre. Sedan blev det inte mer i matväg. För vips var klockan Seinfeldtid och efter det måste jag sova för att orka upp nästa morgon.

Vad beror kolhydratssug (ej att förväxla med sötsug) på?

Uppdatering

Sökte lite mer på mitt älskade hatade PCO(S)-tillstånd och läser att det är typiskt med kolhydratsug när man har PCO(S). Jaha. Då vet man det också. Man ska veta att man lever.

Ikväll ska jag leva förresten! Ska dansa och PT-cirkla. Yey!

Träningsläger

Igår hämtade jag mina nya och nyvallade längdskidor. Om precis en vecka invigs de!


Lätta skidor

Jag är van vid att skidor väger. Mycket. Men att hämta upp mina nya (jäkligt långa) längdlagg och ta med dem på tunnelbanan hem var som att gå runt med en påse bomull. En väldigt lång påse bomull. Längdskidor väger ju ingenting!

Grabben var snabb med att ställa dem uppe på vinden. Där står också allt annat han tycker att vi inte behöver inom en veckas tid. Så är det att bo i en minilägenhet.

Träningsläger med Staffan Larsson

Om en vecka åker jag och "Coola Karin" på träningsläger. Jag är alldeles nervös. Det var så länge sedan jag var på sådana ambitiösa tillställningar.

Som om det inte var nog. Vi ska på läger med självaste Staffan Larsson i Mora.

För att vara ärlig vet jag inte riktigt vem Staffan Larsson är. Visst låter namnet väldigt bekant, och visst har jag alltid kollat på Vasaloppet från sängen på februarisöndagarna. Men det är inte så att jag råpluggar eliten.

Därför berättade grabben (som naturligtvis har koll på sådant) passionerat igår om Staffan Larsson. Hur han en gång inför Vasaloppet var skadad och inte fick böja ena knät och därför inte kunde diagonallöpa (alltså åka som man åker i Vasaloppet). Men han ställde upp ändå. Och stakade sig hela vägen in till mål! 90 kilometer stakning! Med stor inlevelse berättade grabben hur Staffan Larsson naturligtvis också var tvungen att staka sig uppför de brantaste backarna - vilket är svårt eftersom man lätt åker bakåt mellan stavtagen. Grabben avslutade med att deklarera att Staffan Larsson är en hjälte.

Tricepsträning

Jag måste också se till att ha stakningsförutsättningar. Inte för att jag planerar att staka mig fram i 90 kilometer. Men ändå.

Elin berättade att hennes Vasaloppspappa använde ett gummiband som han fäste i väggen och simulerade stakningsövningar med. Grabben berättar att så har han också gjort. Att han till och mer har ett band. På vinden. Fast var på vinden vet han inte. Så jag tänker köpa mig ett nytt.

Det finns bara ett problem. Jag vet inte var eller hur jag ska sätta upp det. Förslag?

Ons 21 nov (forts.): Långjogg

Jag har laddat för ikväll hela veckan. Ända sedan jag bestämde att det inte skulle bli något dubbelspinningpass idag.

Långjogg

Jag skippade spinningen. Det är ju ingen Lance Armstrong jag ska bli. Jag vill ju bli en maralöpare! Då måste man ju fan ut och springa också.

Benen känns fortfarande lite tunga efter utfallsgången i söndags och måndags. För trötta för att köra högintensiva pass som backträning eller tempopass. Men perfekta för en långjogg i lugnt tempo med en medelpuls på 75% av max.

Det blev lagomt långt. I alla fall lagomt långt för att vara länge sedan jag sprang långpass (vilket var i september när jag sprang ett maravarv med "Coola Karin"). 90 ganska flacka minuter.

Det kändes lätt att springa. Förmodligen för att jag sprang väldigt långsamt. Men lättheten kändes kul. Och det är det som är poängen. Att det är kul.

Nästa steg får bli att öka farten på långpassen. Det är inga hiskeliga fartökningar vi snackar om. Trots allt är mitt mål inte kaxigare än att komma i mål runt 4.45 på maran. Och det är ju egentligen den fart jag springer i nu. Den fart som är jäkligt bekväm och som jag kan springa ner till Kina i. Ok, kanske inte riktigt. Men ändå.

Grabben

Grabben är mäkta stolt. Stolt för att han kommit ut och löptränat fyra dagar av fem. Det har nog inte hänt sedan i våras.

Hans mål är neråt 2.45 på maran (ja grabben, jag skriver ut det här så att du får lite press på dig). De må vara kaxigt eller skämtsamt, men han hävdar att efter de senaste passen är han i 1.30-form för halvmaran. Ja, vissa har ju löpargener...

Det som är bra är att han fått en kick av att springa i 3-timmarsgruppen på Team Stockholm Marathonträningarna och få snacka med andra med vilka han delar samma tidsmål.

Det är skönt att han fått tillbaka glöden. Jag har saknat den.

Det framgångsrika löparparet. I alla fall ena halvan. Till vänster.

Summa summarum

För idag: 150 träningsminutrar. 1400 kalorier. Genomsnittlig puls ca 75% av max.

Vardagsträning

Vill du ha snygga ben? Gör såhär:

Vardagsträning för benen

1. Kom till Hötorget i Stockholm kring lunchtid. Var gärna hungrig.

2. Gå upp Apelbergsgatan mot Malmskillnadsgatan. På hörnan finns utmärkta Bee's Thai (mitt stamhak för take awaylunch). Annars ligger Kalori också i närheten. Apelbergsgatan bjuder på en utmärkt brant som garanterat känns i benen. Hungern gör att du går snabbare vilket slipar benen ytterligare.


3. Efter lunchen, gå in i närmsta kontorshus och ta trapporna högst upp. Går du in på Berghs School of Communication (här händer det tokiga saker för jämnan - häromdagen kom en massa poliser för att hämta skolans rektor. Inte på riktigt visade det sig, det hela var egentligen ett blivande elevprojekt) möts du av detta meddelande påklistrat på golvet på våning fyra:


Glöm inte att gå alla sex våningarna upp.

Min ritual

Jag är oftast den som blir ivägjagad att köpa lunch. Oftast thai på Bee's. Visst suckar jag ibland över den orättvisa lunchköpsfördelningen. Men å andra sidan är det jag som vinner på benträningen.

Och trapporna? Ja, där var det sämre. Men jag tog trapporna idag. Och kom faktiskt upp snabbare än hissen. Det ni! Det är en vana jag ska försöka fortsätta med.

Restylane

Fick lite reklam i e-lådan...

Ja vad säger ni? Nästa gång dyker det väl in ett reklammail som heter nåt i stil med "drömmer du om en snygg kropp till det där speciella tillfället? Vi erbjuder plastikkirurgi för x kronor...".

Som sagt, är det bra och nyttig reklam - eller alldeles förkastligt?

Vasaloppsträning

Ur dagens Metro:

Detta skulle jag behövt redan nu inför min kommande längdskidskarriär!

Ons 21 nov: Morgonträning

Att morgonstund har guld i mun har jag skrivit förut. Men inte såg jag till någon jäkla guldkant att grabba tag i imorse inte.

Morgonstund

Telefonlarmet ringer klockan 05.50. Jag vaknar på direkten. Inte för att jag är pigg, alert och för att träningsglädjen sprudlar i benen. Utan mest för att jag strategiskt lagt telefonen långt bort från sängen och att jag är fullkomligt allergisk mot det telefonlarm jag valt. Det är en effektiv strategi för att komma upp trots att man egentligen inte vill.

Men jag är trött. Det var bara fem timmar tidigare jag somnade. Efter att ha bitit på naglarna rejält under filmen The negotiator.

Jag har gott om tid. Tycker jag nu i alla fall. Coreträningen på SATS Stureplan börjar först klockan 07.00 så jag anser mig ha tid att gå runt och drälla och bre mig en morgonsmörgås med både leverpastej och två prydliga rader med smörgåsgurka. Piffigt värre.

Helt plötsligt har jag inte så jäklans gott om tid längre. Klockan tickar och går och visar 06.35 och jag har inte kommit utanför ytterdörren än.

Jag har flyt med tunnelbanan, behöver bara vänta två minuter, men förirrar mig på Östermalms tunnelbanestation och går av misstag upp i en uppgång som ligger långt bort i tjotahejti jämfört med gymmet.


Men jag hinner. Det är lugnt. På något sätt lyckas jag till och med få tio minuter till godo innan passet börjar. Lägligt nog hinner jag och träningstrogna Nilla med en del snicksnack.

Morgonträning

Jag börjar kunna coreprogrammet nu. Vet vilka rörelser jag gillar och vilka jag... inte gillar. Jag älskar crunchesövningarna. De raka och de sneda och de riktigt långsamma.

Cyklandet och paddlandet gillar jag inte alls. När man ligger och ska göra saker med benen för att träna magen så får jag ont i höftböjarmuskelområdet. Jag gör fel, det förstår jag, men jag förstår inte vad? (Tips mottages tacksamt). Jag har för övrigt inte sett någon instruktör göra så snygga paddelövningar som morgonens instruktör Therese.

Efter coren lägger jag beslag på ett rullband framför en TV som visar ett morgonradio-slash-TV-program som gästas av onödiga Josefine Craaford och duktiga kock-Leila (kolla in henne på TV4+ imorgon!).

20 minuters pulshöjning på löpband går bra. Benen springer på. Motsätter sig inte farten. Jag gillar min fartleksrutin. Det är dags att utöka tiden så att det blir längre nu! Avslutar 10 minuter på cykel eftersom det är så trångt i omklädningsrummet.

Morgonfika

Går uppför regndisiga Kungsgatan mot jobbet i min nya mysiga och supervarma Houdinihoodie. Slinker in på Waynes och lyxar till det med take awayfrukost. En nyttig fralla och en hasselnötslatte. Att köpa take awayfrukost på café får mig att känna mig som om jag är utomlands. Härligt - speciellt efter en träningsmorgon!

Jag - en masochist?

Vad är din drivkraft?

Jag - en masochist?

Min kära mamma tycker att jag tränar för mycket. Hon säger att jag är en masochist och menar att ju mer folk säger att jag tränar för mycket, desto mer tränar jag.

Ja se mammor. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt fråga "hur menar du nu?". Men som beteendevetare, pedagog, terapeut och gud vet vad (entreprenörskap och världens mest benägna utvecklingsvilja ligger i familjegenerna) har hon ett försprång på personlighetsbiten. Jag menar, hon kom fram till detta utan att jag ens yttrat att jag tänker springa en mara på löpband.

Självplågeri eller träningseufori?

Jag kan konstatera att hon har lite rätt. Ja kanske inte om det där masochistiska (som jag ännu inte hittat en vettig definition på eftersom det alltid verkar kopplas till sex och sadomasochism som faktiskt inte är min grej). Men att jag gärna vill bevisa något. Och ju mer folk motsätter sig det, desto mer jävlar anammaenvishet laddar jag ryggsäcken med.

Jag vill visa att det går. Det är min drivkraft. Det tillsammans med känslan av obeskrivlig träningsglädje som ett bra träningspass ger. Det är inte för inte som två av minda ledord är "strength" och "vision" eller mottot "what doesn't kill you makes you stronger".

Jag vet att det går att springa marathon. Herregud, det ser väl vem som helst. Oerhört många gör det ju. Det är väl ingen big deal?

Men jag vill visa att det går även om man som jag väger mer än 20 kilo för mycket och är i sista halvan på resultatlistan på alla millopp.

Jag vet att det går att åka Vasaloppet. Herregud, det ser väl vem som helst. Oerhört många gör det ju. Det är väl ingen big deal?

Men jag vill visa att det går även om man som jag inte har någong längderfarenhet och faktiskt inte kan åka. Än. Men jag ska ju lära mig!

Och jag vet att det går att göra allt det där andra också. Oavsett om det handlar om att springa ett 6-timmarslopp eller försöka sig på 42 195 meter på rullband eller ta ett löppass uppför Åreskutan. Det andra tycker är knäppt, tycker jag är kul.

Vad är dina drivkrafter?

ICA asiatiska wokgrönsaker

Det är bra med en räddare i nöden när det krisar.

ICA Asiatiska wokgrönsaker

Medan grabben älskar att frossa i snabbmakaroner måste jag tänka till. Jag ska ju helst undvika (snabba) kolhydrater. I synnerhet på kvällen. Jag märker själv vilken otrolig påverkan kolhydrater har på mitt sötsug.

Det låter enkelt att byta ut kolhydrater (ris, pasta, potatis) mot grönsaker. Men det är det inte alltid. Speciellt när man bara matshoppar väldigt sporadiskt som jag.

Men. Jag har hittat svaret till problemet. Det stavas wokgrönsaker och är både det fiffigaste och det godaste som finns!

Wokgrönsaker finns i en mängd olika variationer. Bäst gillar jag ICAs asiatiska wokgrönsaker (inte att förväxla med thaiwokgrönsakerna) med krispiga sockerärtor. Mums!

Igår blev det just en wok på asiatiska grönsaker och lax. Serverad på en bädd av riven vitkål och pumpakärnor. Det var nice!


(Dock märks det på morgonen när man inte ätit kolhydrater kvällen innan. Den fullkomligt skakar av hunger!)

19 nov: Varierad träning

Ett lass med varierad träning invigde veckan: fartlek, core, spinning, benstyrka och invigning av min nya stepper.

Fartlek

Joggingen igår var en dyster historia. Idag kändes de som bly. Därför blev jag förvånad när det gick ganska lätt på löpbandet på lunchen idag. Och sporrad. Nu vill jag springa mer! Oftare! Längre! Snabbare! Och jag ska ge mig sjutton på att jag ska bli bättre på det. Sådetså!

Core

Efter löpbandsframgången var det dags för core. Mitt nya favoritpass. Det är en favorit inte för att det är sådär euforiskt roligt, utan mer för att det är så nyttigt.

I vanliga fall brukar den sista rörelsen, en slags roddövning, vara en killer. Idag tog jag slut i magen redan under de inledande crunchesen.

Men det är bra. Jag är nöjd! Det betyder att jag fokuserade redan från start. Och om man fokuserar riktigt mycket, så behövs inte 150 crunches för att det ska bränna i magpartiet. Då behövs bara 15. Kvalitet. Inte kvanitet.

Spinning

Måndagskvällar betyder Halelujamoments i Hötorgets spinningsal. Då kör Pia dubbelpass. Och många med henne. Men jag nöjde mig med ett pass. Körde järnet istället.

Innanför dessa dörrar upplevs många Halleluja moments!

Det var backpass. Underbart! Åh vad jag älskar mjölsyrasprutande backar! Branta backar. Långa backar. Utmanande backar. Och tunga backar! Kan det bli bättre? Ja, det skulle väl vara intervaller då...

Benträning

Gårdagens löpskolning innebar benträning för mig. Men jag laddade ändå på med fem set utfallsgång till idag. Vilken toppenträning det är för benen!

Resten av benträningspasset snackade jag bort eftersom jag träffade på en bekant på gymmet. Jag försökte mig på några 90-graders skidåkarställningsövningar under snackisen, men de var ganska halvhjärtade. Men jag är nöjd ändå. Tröttheten i benen känns!

Stepper

Lagom till 19-nyheterna på TV4 invigde jag steppern. Jag är fortfarande nöjd med inköpet - för den är jobbig!


Hade som mål att köra 15 minuter. Klarade det med nöd och näppe. Det var tungt - mer för benen än för pulsen. 15 minuters träning i ganska medelmåttigt tempo resulterade i drygt 120 kcal och en medelpuls på nästan 70%. Inte så pjåkigt för en manick man kan ställa under sängen.

Summa summarum:

130 träningsminutrar. Ungefär 1200 träningskalorier. Genomsnittlig fartlekspuls: 85%, corepuls: inte så intressant..., spinningpuls: 75%, benträningspuls: vet faktiskt inte, twiststeppuls: 70%.

Nu ska jag käka!

Brämhults Spirulina

Brämhults Spirulina ser urnyttig ut: sådär gräsligt grönt som inte annat än kan vara bra för kroppen.

Brämhults Spirulina

För någon vecka sedan testade jag blåbär/acai. Idag provade jag spirulina.


Färgen är gräsligt grönt. Smaken är god. Inte lika god som deras underbara 100% äppeljuice eller smoothies. Men nyttigt god. Till skillnad från acaien kan jag tänka mig att köpa denna igen!

Nästa gång ska jag testa ginsengvarianten...

Note to self

Man blir bra på det man tränar. Ibland är det svårt att komma ihåg.

Note to self

Jag var lite missnöjd igår. Tyckte att det kändes jobbigare på maraträningen än det borde vara. Jobbigt var det också förra gången. Flytet från i somras känns helt borta. Då gick det snabbare. Då var det enklare.

Jag uttryckte mitt missnöje till grabben. Sa vad jag kände. Och han svarade med en smart kommentar:

"Men Sara (ja det är så jag heter), hur mycket har du egentligen joggat den senaste tiden? Och hur mycket joggade du i somras?"

Svar på fråga 1 är: inte så mycket. Svar på fråga 2 är: väldigt mycket mer.

Man blir bra på det man tränar. Och just nu tränar jag en jäklans massa, men inte så mycket löpning. Det måste bli ändring på det!

NKs julskyltning

Dagen bestod av mer än bara träning. Som lyxfika och julskyltning till exempel.

Eftermiddag

Jag tog en tupplur mitt på dagen. Förstår inte varför jag är så trött. Vaknade till halvfem och en julfilm på TV. Grabben var rastlös så vi bestämde oss för att äta på oss lite kalorier på Cafe Mocco på Nybrogatan. Jag menar, om man nu vill gå ner i vikt -varför göra det lättare för sig när det ändå verkar vara omöjligt...

NKs julskyltning

Efter fikandet (te och kokosmums) tog vi en promenad förbi NK. Det var nämligen premiär för deras julskyltning idag. Fortfarande ikväll var det mycket folk som trängdes framför skyltfönstren för att se årets julsaga.

Jag är osäker på hur pass känd NKs julskyltning är ute i landet. Men i min familj är det något speciellt med det. Upplevelsen blir inte lika bra i stillbildsformat eftersom skyltningen rör på sig ganska mycket. Men jag bjuder i alla fall på lite smakprov:

Julklädda NK lockar folk!

Årets tema: Sannas drömjulafton

Sön 18 nov: Team Stockholm Marathon

Det var länge sedan sist. Idag var det dags igen!


Team Stockholm Marathon

Löpskolning stod på schemat inför dagens Team Stockholm Marathonträning. Löpskolsövningar som gör att jag sitter här, hemkommen från morgonens maraflåsträning på en konstant puls på 80% av max, och känner hur tröttheten riktigt har knutit ett snöre om benen.

Löpskolning är jobbigt! Det låter inte så på namnet. Lite teknik och finlir tänkte jag. Men nejdå. Det var hopp och studs och bensparkar och lång utfallsgång. Jobbigt värre. Och jobbigt blev det även att springa efter det, även om rundan bara var på sju-åtta kilometer.

Långpasset då?

Min egentliga plan var att springa långpass idag. Jag tänkte springa hem från Stadion.

Men, så blev det inte. Jag hann inte äta frukost innan träningen och medan envisa jag ville springa hem tänkte förnuftiga jag att nej, ta tunnelbanan hem och ät brunch istället. Förnuftet vann. Skönt det!

Marathon på löpband

Jag fick just en världsbra idé. Tack Berglund!

Marathon på löpband

Innan Stockholmsmaran ska jag göra en mara på löpband. Roligt va! Ja, jag är allvarlig. Tro inget annat. Jag måste genast ringa "Coola Karin" och höra vad hon tycker om mitt briljanta förslag! Endast hon är galen nog att hänga på sådana tokigheter. Ja hon och Berglund förstås. Han som jag snodde idén av.


Visst blir det nog lite jobbigt. Men ändå inte. Det är ju ett bekvämt sätt att springa 42195 meter. Man har ju allt inom räckhåll: toalett, vätska, energi. Och tid har man på sig också. Från det att gymmet öppnar till att det stänger. Kan det bli bättre?