Lör 21 jun: Återhämtningspass

Efter en hård midsommarafton blev lördagen ren och skär återhämtning.

Best of the best

Efter grym(t rolig) fartlek igår var benen allt annat än explosiva idag. Jag har hört att det ska finnas en stentuff backe häromkring (någon mil norr om Halmstad) som jag vill köra backträning i, men det får bli någon annan gång. Istället blev det en tur till Båstad och Torekov idag. Vilken oslagbar kombination det var att powerwalka på stranden tillsammans med den första sommarprataren (Fredrik Lindström i P1:s sommar) i öronen. Solen tittade blygt fram tillsammans med en klarblå himmel men gömde sig ibland bakom en molntuss eller två. Vinden var frisk och jag verkligen kände att jag levde. Vågorna dånade och livet var sådär fantastiskt underbart som jag knappt kunde tro att det kan vara.

Vackert men blåsigt i Torekov

Jag vandrade runt i Torekov ett tag innan jag åkte vidare mot Helsingborg och Pålsjö Skog. Är man så nära en riktigt fin trollskog ska man passa på! Jag har aldrig tidigare sprungit i Pålsjö skog - men jag älskade att åka igenom området när jag som liten hälsade på farmor och farfar när de fortfarande bodde i Helsingborg.

Jag hade tänkt mig att powerwalka lite mer. Men jag kom på att jag kunde lika gärna jogga. Men långsamt, långsamt eftersom dagen skulle bestå av återhämtning. Jag valde 5-kilometersslingan som gick inne i bokskog och längs med en kohage. Sedan promenerade jag 2-kilometersslingan eftersom den gick förbi ett café och jag var törstig.

5-kilometraren i Pålsjö skog
bjuder på bokskog och kohagar...

och ett grönt, lummigt tak.

Här stötte jag på problem. Ett problem jag råkar ut för ganska ofta. Jag står med 0 kontanter i plånboken och en skylt vid kassan som säger "kort medges bara vid köp över 100 kronor". Här någonstans knyter systemet knut på sig själv. Man vill minska penninghanteringen men samtidigt går det inte att betala med kort...

Hur som helst, Pålsjö Skog får inte bara högsta betyg för att den bjuder på fantastisk natur. Här finns också en snygg och redig och fräsch(!!) toalett med vattenkran utanför. Ursvik och Hellas: titta och lär!

Fre 20 jun: Fartleksträning

Jag är frälst.

Lek med fart

Varenda gång jag springer Prins Bertilstigen mellan Halmstad och Tylösand blir jag lika förvånad. Det måste nog vara paradiset på jorden. Glöm alla Söderhavsstränder. Det är på Prins Bertilstigen som livet är underbart. Även om man springer fartlek med trötta ben. Eller kanske just därför.

Jag och grabben hade bestämt träff med Ultra-Fredrika strax före lunch idag. Jag föreslog fartlek och den övriga duon verkade nöjd med förslaget. Tanken var att springa 3-4 kilometer bortåt och sedan vända hem. Men det blev 5 kilometer bort och lika många tillbaka. Vi turades om att bestämma hur fartlekarna skulle se ut. Från ruscher på 30 meter till 1-2 minuters tempoökning. Både underhållande och roligt.

Bredvid oss dånade havet med vågor som slåg hårt mot klippor och stenar. Rhododendronparken (min favorit) erbjöd ett stilla lugn och intrycket av att springa mitt i en regnskog och den karga strandremsan med klippor och stenar bjöd på känslan av dramatik och äventyr. Prins Bertilstigen kan aldrig bli tråkig - bara jobbig!

Platsen gud glömde

Jag har bestämt mig.

Varför finns det inget vettigt alternativ?

I eftermiddags bestämde jag mig för att styra kosan mot Halmstad efter jobbet. Jag hamnade mitt i rusningen och snittade 30 kilometer i timmen från city till Södertälje. När jag åkt runt 30-talet mil kom jag på att jag var hungrig och funderade över mina alternativ: käka på Mc Donken, äta på Max, köpa plastig macka eller sallad på bensinmack eller stanna vid en vägkrog. Inget lockade.

Driving in my car...

Men jag stannade till på Preem med tillhörande vägkrog och motell strax efter Braehus (ja den där ruinen som ändå ser lite snygg ut längs med E4:an precis innan Gränna). Oj vilket ställe. Det var nog något som gud har glömt. Jag hade siktat in mig på en färdigpaketerad sallad eller smörgås men salladerna letade jag förgäves och i mackväg fanns där en dassig sak med gammalt löst gladpack för omkring för 47 spänn. 47 kronor för en trött smörgås! Nej tack. Jag köper lätt lax och jordgubbar för alla mina slantar men inga trötta mackor. Istället blev det en rulle med choklad, en liten godispåse med surt Gott & Blandat och en drickyoghurt till middag - till lägre pris än smörgåsalternativet. Det var en riktigt dålig urbota kass middag men jag vete sjutton om det inte var bättre än mackjäkeln ändå.

Middagsmaten på sätet bredvid mig.
Middagen igår, med lax och keso, var långt mycket bättre...

Det är i stort sett alltid samma sak när jag åker bil - det finns aldrig några bra ställen att äta på. Snabbmaten blir som tegelstenar i magen och de flesta vägkrogar jag varit på har sett sina bättre dagar. Vad gäller matalternativ längs vägen skulle jag vilja se hälsosammare alternativ, något som både lockar magen, midjemåttet och ögonen.

Ett riktigt svårt beslut

Under hela veckan har jag har vridit och vänt på ett beslut jag ännu inte kunnat fatta. Ska jag åka ner till Halmstad under midsommarhelgen (d.v.s. imorgon) eller ska jag stanna i Stockholm. Jag har funderat, jag har vägt fördelar, jag har letat magkänsla och jag har kollat SMHI. Oavsett vilken ände av landet blir så kommer helgen snarare bestå av superträning än midsommartårta (däremot kommer jag äta många jordgubbar). Fredrika planerar nämligen intensivträningshelg på Sveriges riviera (grabbens tjat om att Halmstad är sååå fantastiskt har smittat av sig på mig) till helgen, medan Coola Karin (och kanske Funrun?) springer 54 km med Team Fakta i Stockholm på söndagen. För egen del verkar beslutet omöjligt. Jag måste nog våndas lite till och sova på saken till imorgon bitti.

Superfoods

Övertid på jobbet ger stora cravings!

Det jag vill ha det köper jag

Jag gick till jobbet rekordtidigt imorse. Eller gick och gick. Jag åkte buss. En intensiv förmiddag väntare. Sedan blev det 2 timmar lunch på Berns vilket var generöst med tid för att vara lunchpaus men det spelade ingen roll för jobbet höll mig kvar till sent, sent på eftermiddagen.

När jag kom hem var jag trött och hungrig och det stod fortfarande lika många barnvagnar i min trappuppgång (idag även en dubbelvagn...). Jag drabbades av stora cravingssuget och följde drömmarna till Konsum. Jag tänkte minsann köpa precis det jag ville, kosta vad det kosta vill:

• Tunna skivor med rökt lax
• Färska laxfiléer
• 1 liter jordgubbar
• Ekologiska ägg från frigående höns som får leka utomhus
• Keso
• Dushcréme

Superfoods är matvaror med bra näringsinnehåll. Bra näringsinnehåll hade i stort sett allt i min nedbrytbara shoppingpåse. Ja, kanske inte duschcrémen då (den var dyr ändå)... och keson? Nja. Keso är visserligen bra men en ren och skär superfood är det nog inte. Men keso är gott till allt det andra som är super på alla sätt.

Middagen idag bestod av några tunna riskakor med rökt lax och keso och så några ägg till. Jag hade ju tidigare grundat med den där proteinshaken som tydligen inte är optimal för mig (men oj så god!).

Lean Dessert Proteinpulver

Jag har fått en ny favorit!

Chokladpudding i flytande form

Idag fick jag hem proteinpulvret Lean Dessert i smaken "chocolate pudding". Naturligtvis var jag tvungen att mixa ihop en proteinshake på stående fot. Jag blandade med ett glas lättmjölk och smaken var ljuvlig. Som len chokladdryck. Mer som Pucko än O'Boy. Helt klart en ny proteinfavorit!


Jag måste slå mig själv på fingrarna för att inte genast beställa hem de andra två smakerna choklad-kokos och "banana cream"!

Samtidigt höjer jag ett varningens finger för mig själv. För min PCOS är det långsamt som gäller, både vad gäller kolhydrater och protein, och på innehållsförteckningen läser jag om whey på flera ställen. Inte helt optimalt alltså. Så Susanne, eller någon annan kostexpert, kan man säga att Lean Dessert är av ungefär samma typ som Double Pro proteinpulver?

Coca Cola med vitaminer

Ville man träffa brudar som bloggar var det till Berns man skulle gå.

Träningsbloggs-Nilla, Gymglam-Caroline
och Klagomurs-Cizzi

Spark-i-baken-Terese och Felicitastraining-Jane

Och så några av dem en gång till med en Puma i mitten.

Functional lifestyle

Sporty totaldissade det. Men var några andra som gick. Ja, på Coca Colas event på Berns med tema funktional lifestyle. Vad begreppet functional lifestyle handlar om är högst individuellt. För en av deltagarna på eventet handlade det om att ha ett läppstift med inbyggd lampa (och spegel) så att man kan sminka sig i nattmörker medan Felicitas ropade ut att det också kunde vara sportkläder med olika funktioner (typ Nike +). Bästa exemplet på functional lifestyle gav Terese när hon i en panel på ett podium tipsade om att sitta på en pilatesboll istället för stol framför datorn. Något som även inredningsstylisten Isabelle Halling tidigare tipsat om i något inredningsprogram i våras. Functional lifestyle är hett, vilket Coca Colas ambassadörer ivrigt påpekade.

Jag blev förvånad när näringsfysiologen Anki Sundin pratade sig varm om drycken under en lång stund i början av eventet. Tycker hon verkligen att Coca Cola med vitaminer och grönt te är bra... eller är hon köpt?

Jag har inte läst så noga på baksidan av burkarna, men ska man ändå dricka en Cola Light kan man ju köpa en av de nya sorterna. Jag gillade varianten med grönt te bäst, den smakade lite annorlunda. Vitaminsorten smakade inget särskilt men kanske kunde man ana sig till en smak av citron.

Nyttig snabbmat

Nötfärs + wokgrönsaker.

Nothing else needed.

Mums!

Ilsken och arg och trött och slut

Finns det något som gör en tröttare än ilska? Ja det skulle vara intervaller då.

Crash boom bang

Mina underbara träningsplaner totalhavererade i eftermiddags. Jag såg fram emot att inte behöva stressa till SATS Tulegatan. Jag hade ju en hel timme på mig att ta mig dit från jobbets slut. Jag skulle köra 30 härligt underbara korta men tokjobbiga minutrar på spinningcykel. Sedan skulle jag tillverka mitt eget snabbcorepass eftersom jag hellre pusslar ihop egna övningar för att trimma degmagen. Och efter det, som kronan på verket, skulle jag utmana mig själv på ett PT-cirkelpass tillsammans med Nilla.

Men en fotografering på jobbet kom i vägen och förstörde tidsplanen med ett gigantiskt brak. Själva plåtningen är inte förrän imorgon men det ska riggas och stylas och fixas och vi meckade med ljuset i 4 timmar. När jag jobbat över några timmar var jag faktiskt inte så arg. Jag vet med mig att jag har förhandlat mig till bra arbetstider på detta konsultuppdrag som kräver sina undantag. Dessutom betyder övertidstimmar övertidspengar.

När jag kom hem möttes jag av en trappuppgång med 9 barnvagnar varav hälften står parkerade mitt framför min dörr. Det var nog det som egentligen gjorde mig ilsken och arg och trött och slut. Så fort jag bara samlat mina argument ska jag skriva ett fint brev till bostadsrättsföreningens styrelse. Jag tycker om barn och jag tycker att det ska finnas ett bra ställa att parkera barnvagnar på. Men inte i portar eller trappuppgångar. Det är förbjudet och det är livsfarligt.

Utsikt från min lägenhet

Jag är lite för arg och därmed lite för trött för att ge mig ut och springa. Jag gör mig själv en otjänst genom att projicera min ilska åt fel håll istället för att göra något konstruktivt av den. Som ett backpass till exempel. Det hade varit jäkligt konstruktivt. Jag får se om energinivåerna stiger. Om regnet tar vid igen kanske jag ger mig ut på ett agressionspass. Ja, du läste rätt: om regnet tar vid. Det finns inget bättre än att springa i regn. Speciellt när man är lite småilsk!

Tis 17 jun: Svettigt på lunchen

Snabba puckar!

45 minuter från skrivbordet och tillbaka

När klockan slog 11.30 rusade jag ner till källargymmet. Bytte om fort som fan och blev glad när jag såg att alla konditionsmaskiner var lediga. Upp på crosstrainern, tog det halvlugnt i några minuter och sedan vroooom. Efter en kvart kom självaste VD:n för företaget och undrade om jag tänkt köra länge till och jag kände att jag kanske borde dela med mig av crosstrainern eftersom det i stort sett var självaste kungen som stod framför mig. Men ingen skada skedd. Det var bara att sätta sig på Monarken och cykla på som tusan. Jag växlade mellan skön men svettig cykling i 30 km/h till tokrus och än svettigare cykling på över 40 km/h. Det är kul att se hastighet och tävla mot sig själv. Den där antika Monarken är inte så dum ändå.

Sedan, snabbt in i duschen och snabbt ut igen. Ingen tid för att vänta på eftersvettningen. Nu sitter jag här dryga 45 minuter senare och har inte ens gjort hälften av dagens träning. There will be more!

Träningstips

Det ska tydligen vara bra att sova, har jag hört. Gärna i typ 8 timmar eller så. Jag ska testa det tipset. Nu med detsamma. Klockan är 21.28.

Mån 16 jun (forts.): Konditionsträning på gymmet

Jag har sett mycket av jobbgymmet idag.

2 timmar i källaren

På lunchen fick jag samsas om det begränsade utrymmet i källargymmet på jobbet med 5 killar. De körde tunga bänkpressar med böjda handleder, kastade upp bicepscurlstången och körde rodd med rygg som en katt som sträcker på sig. Till råga på allt spelade de för jäkla dålig musik. Jag stod ut i 5 uppvärmningsminutrar på cykeln, 3 superset med tricepspushdowns och omvända tricepspushdowns i cc och 3 set axellyft åt sidan ståendes på balansbräda. Sedan hade jag fått nog.

När jag kom ner till gymmet efter arbetsdagens slut delade jag det med en kille och tjej från Italien. Medan han gjorde crunches struttade hon mest omkring och kollade på sig själv i spegeln innan hon gjorde några booty shakes och sedan satte sig för att studsa på en pilatesboll. Jag å min sida valde att köra 75 minuter konditionsträning på den där antika motionscykeln från Monark med väldigt modern cykeldator och intensitetsstege på crosstrainern.

Lite senare kom en kille och körde några riktigt intressanta ryggövningar på cc:n. Han gjorde dem väldigt omsorgsfullt dessutom. Jag gjorde mitt bästa för att inte stirra men ville samtidigt memorera dem för att kunna köra dem själv. Vi har nämligen inga bra ryggmaskiner på jobbet. Då kan rodd i cc och latsdrag i cc vara ett mycket bra alternativ.

Planering är A och O

Eftermiddagens träning, på en post it:

Min vikt!

Det var ner jag skulle, inte upp...

Min vikt

Förra veckan var den första riktiga veckan då jag åter kunde ta tag i viktminskandet efter alla utsvävningar som GöteborgsVarvet och Stockholm Marathon innebar (vilka känns som en evighet sedan). Tyvärr visar vågen uppåt istället för nedåt. 0.8 kilo för att vara exakt. Under veckan var jag uppe på allt från 0.1 till 2.0 kilo plus. Därför tar jag det med en känsla av godan ro. För kroppen spökar just nu på flera olika sätt. Men det hindrar mig inte från att säga till mig själv på skarpen denna vecka. Bättre träning och framförallt stenkoll på maten ska leda mig framåt denna spännande vecka. För spännande är just vad det är. Jag lever i min egen dokusåpa och den får mig ibland att vilja skrika och sparka på närmsta stackare, den får mig ibland att vilja krama och och bli bästa kompisar med alla och den får mig ibland att känna hopplöshet och ibland tillförsikt men allt som oftats en enorm lycka trots små ynkliga perioder av helveten. Tänk vad tråkigt livet hade varit utan en utmaning. Går det ens en gång att leva utan utmaningar? Vad ska man då fokusera verkligheten på?

Mån 16 jun: Löpning på morgonen

Grabben gick upp 05.10 för att åka till Göteborg. Jag gick också upp 05.10. För att springa!

30 min

Klockan är 06.15 och jag har redan tränat, tvättat håret och ätit halva min frukost. I vanliga fall skulle jag gå upp om dryga timman. Så det är klart att man mår lite halvrisigt när man går upp 2.5 timmar än vanligt. Men det där illamåendet som sitter i magen och de där ögonen som är så små så små när man först vaknar och går upp, det försvinner allt av sig självt så fort man kommer ut.

Pippifåglarna rabblade ivrigt sina hejaramsor nere i Tanto men jag hörde inte på det örat. Jag var nämligen ute och sprang med Serena Williams. Ett 30-minuters program med 3 fartökningar på 4 minuter var. Men ingen sprint - bara en "hustle" och det tyckte jag kändes skönt och lagom jobbigt. Klockan var ju trots allt bara halv sex på morgonen...

Bästa boken om hälsa?

Kan det vara någon av böckerna skrivna av Jonas Colting. Efter några minuters snabbläsande på bussen är jag benägen att tycka det. Jonas Colting verkar vara den vettigasta galna människan på jorden. Och han lär dessutom se jäkligt bra ut naken också...

Tack Karin för böckerna!!!

Stora träningsdepressionen

Jag var och träffade Coolaste Karin idag. Sedan dess har stora träningsdepressionen drabbat mig. Det beror på enorm avundsjuka. Jag vill också uppleva underbara 30 mil på cykel! Jag vill uppleva 30 mil på cykel även om de är allt annat än underbara. Men jag får ge mig till tåls. I juli ska vi i alla fall springa tillsammans i 24 timmar och det är ju alltid något. Tills dess, eller i alla fall ikväll, ska jag deppa lite i soffan. Är inte alls taggad att gå ut och springa backpass runt Årstaviken. En timmas backintervaller går inte att jämföra med 12 timmar cykling. Inte 2 timmar spinning heller. Så imorgon skippar jag faktiskt Pia-spinningen och gör något annat. Som en allt annat än lågintensiv morgonjogg med Serena, eventuellt styrketräning på lunchen om jag hinner och sedan ett svettigt stationspass på gymmets konditionsmaskiner.

Allra Coolaste Karin

Såhär glada är de i Coola Karins kvarter...

En halv dag

Det blev ingen träning idag. Jag blev nämligen rånad på hela förmiddagen!

Projekt städning

I mitt hem fungerar det som så att jag strör ut allting och grabben plockar upp. Jag lagar mat och grabben diskar. Jag handlar och grabben öppnar räkningarna. När nu grabben jobbar i Göteborg de flesta dagarna i veckan kan det inte bli annat än katastrof. All post (mestadels räkningar) har jag förvisso samlat ihop på ett och samma ställe men resten av lägenheten har sett ut som ett bombnedslag. Ett koncentrerat bombnedslag på underbara 23 kvadrat med tvättmaskin men utan balkong.

Eftersom grabben skulle komma hem imorse (lördag) planerade jag att en gång för alla städa upp i lägenheten så att han inte skulle vilja vända i dörren. Att städa hör inte till mina favoritaktiviteter men tillsammans med en flaska 6950 blev det både bättre och roligare. Men det var nog den där flaskan som gjorde att jag vaknade klockan 13.20 idag. Ja ni läste rätt. Och ja, jag är lika förvånad jag. Jag tror aldrig jag i hela mitt liv sovit ända till tidig eftermiddag utan att vakna en enda gång. Det är visst jobbigt att städa (men fint blev det).

Eftersom dagen krympte och den där fotbollsmatchen som började tidigt på kvällen tydligen verkade vara obligatorisk har jag inte hunnit med någon träning. Klockan (just nu står den på 22.25) är inte för sent för ett intervallpass men vi har korkat upp ännu en flaska 6950 så jag har intervallerna inneståendes till imorgon. Istället har det blivit förrätt på löjrom, creme fraiche och hackad rödlök, majssoppa till varmrätt och snart chokladmousse med säsongens första jordgubbar till efterrätt. Imorgon bitti kommer jag vakna med pigga ben som är fullmatade med energi. Då ska jag springa upp och ner för alla backar många gånger om!

Köket före städning:

Efter:
Matbordet före städning:
Efter:

Bra musik att träna till

När jag lyssnar på den här låten tänker jag mig att jag är halvvägs in i ett spinningpass. Benen har trampats mjuka, svetten har brutit ut och vi befinner oss på en raksträcka. Vi vill fram snabbt så vi står upp och trampar med ett ganska högt varv, hög kadens. Och det känns bra i början och benen känns pigga men snart blir det segt och jobbigt men adrenalinet vinner över tröttheten och euforin tar tag i benen och driver dem framåt i en våldsam glädje över att få vara just där just då. Det är äkta träningsglädje det.

Tack Sweet Miss Blue för tipset!

Pass med pilatesboll

Är det någon som fått plats på det nya SATS-passet som lanserades till våren: pilatesboll. Är det bra? Det är kö till alla pilatesbollklasser på SATS Zenit nästa vecka. Jag köar just nu som nummer 18...

Hur få snygga ben?

Enkelt. Ställ dig i bra vinkling mot solen så ser benen jäkligt schyssta ut på asfalten. Ja, skuggan alltså. Jag önskar mina riktiga ben såg ut som mina skuggben. Lite längre, lite smärtare.

Fre 13 jun: Otur med träningen

Det har inte riktigt gått min väg idag.

Fredagen den 13:e

Jag är inte så vidskeplig av mig. Jag brukar inte drabbas av påtaglig otur när jag går under stegar, ser svarta katter korsa vägen eller då dagen 13 hamnar på en fredag. Men idag har inte träningen gått min väg.

Att jag inte kom ut på någon morgonrunda imorse var ingen big surprise. Jag älskar morgonträning men ska jag komma upp och ta mig ut krävs det att jag släcker sänglampan i tid. Inte efter midnatt. Det funkar inte längre - speciellt inte när jobbet kräver 150% och jag dessutom tränar mycket. De sena kvällarna är egentligen Kanal 5:s fel. Måste de sända Seinfeld så sent?

Jag såg framför mig ett tufft intervallpass på crosstrainern på jobbgymet under lunchen. Men ve och fasa, i omklädningsrummet låg en annan tjej hela tiden klädesplagget före mig under ombytet från jobbstass till träningsoutfit. Inte vilken tjej som helst heller - det var HON som häromdagen också lade beslag på crosstrainern när jag ville ha den. Hon hade en minuts försprång på mig och det visade sig vara ointagligt. Fan, fan, fan tänkte jag. Min jobbkollega tänkte nog samma sak när hon märkte att löpbandet hon tänkt köra på hade slutat funka.

Jag cyklade lite grann på en antik motionscykel från Monark med en väldigt modern cykeldator. 35 kilometer i timmen visade hastigheten och jag undrade hur pass brant den konstanta nedförsbacken var. Efter 15 minuter hade jag och kollegan fått nog. Det vi ville göra på gymmet gick inte och efter att ha kört lite tricepsträning gick vi därfirån i brist på lust och motivation att ta oss för någon annan träning.

Jag var inte så deppig trots allt. Jag skulle ju springa intervaller på Krillan efter jobbet. Trodde jag. Ett fotbollsplag med högljudd och rytande domare ockuperade gräsmattan innanför den röda banan. Visst skulle det gå att springa ändå men jag springer inte gärna intervaller inför publik. Jag kan åka skidor inför en lift utan problem och prestationsångest men det är jag trots allt bra på. Men springa? Nej det gör jag gärna utan någon som tittar på mig.

Fotbollshuliganer på Krillan...

Så det blev inget springande. Istället blev det en 60 minuter lång powerwalk hem under vilken jag mötte 40 marscherandes militärer på Västerbron med svart mojs i ansiktet, hjälm på huvudet och grönspräcklig utstyrsel med löv och gevär som accessoar. Vid Hornstull kom en bil körandes på cykelbanan och tutade när någon stackars cyklist var i vägen och längre upp på Hornsgatan avlöste knäppgökarna varandra. Ja, det är sannerligen fredag den 13:e.

Sex and the city - filmen

Nyss hemkommen från SATC-filmen kan jag konstatera att 42-åriga SJP (förlåt förkortningarna, men de envisas med så långa namn) är lika "musklig" som hon är benig (hon visade upp dem vid flera tillfällen i typiskt fulsnygga men ändå underbara SATC-aktiga kreationer). En kombination jag inte tycker är supersnyggt. Det blir lite för mycket ådror över det hela (snyggare på killar enligt min mening) Jag tycker faktiskt inte heller att Madonna har en speciellt snygg kropp. Så det är väl jädrans tur att smaken är som baken!

Madonna till vänster, SJP till höger
(här ser SJP rätt ok ut ändå...)

Detta får man också fram när man
googlar på "Sarah Jessica Parker muscle":
(hennes händer)

Paddla kajak

I have a dream.

Vill, vill inte, vill, vill inte, vill...

Jag älskar tanken på att paddla kajak en solig sommardag. Det ska vara jag, havet och en kajak (och en bikini så att man får jämn bränna och en kompis så man inte slår runt och dör i all sin ensamhet). Men jag är livrädd efter en dum men komisk incident för något år sedan med en galen engelskman. Jag pratade med Coola Karin i telefonen igår och då föddes drömmen på nytt.

Jag vill paddla kajak - det verkar så underbart. Ja, förutom om man sitter i en kanadensare mitt i Djurgårdsbrunnskanalen tillsammans med en engelskman som aldrig paddlat förut och det kommer en liten liten motorbåt som orsakar små små vågor men som engelskmannen tycker är gigantiska så han ställer sig upp i kanadensaren och ska hoppa ur och såklart tippar hela skiten och han åker i och jag åker i och våra väskor med både pengar och telefon och kameror åker i och hans skor fastnar i den bottniga dyn och alla turister skrattar åt oss och vi går genomblöta på Strandvägen och sätter oss på ett utomhuscafé och jag försöker torka mina drypande hundralappar innan vi barfota går till Stadium vid Sergels Torg och köper flip flops. Sedan dess har jag inte paddlat någon jäkla kanadensare. Eller kajak. Jag är skitskraj. Men fan vad jag vill ut och paddla!


Det ligger både en kajak och en kanadensare hos mina föräldrar. Skräcken är för stor för att jag ska testa ens där. Jag har med andra ord allvarliga problem - som jag vill bota. Hur gör jag? Vart går jag?

Kroppen pratar med mig!

Kroppen är ett förunderligt mirakel.

Hallå Puma?

Jag har en kropp som pratar med mig. Jag menar inte att den kurrar eller pruttar. Och när jag skriver "prata" menar jag det inte bokstavligt. Men, av hur kroppen känns förstår jag att något saknas (som idag) eller att det har blivit för mycket av något (som pannkaksuppladdningen innan GöteborgsVarvet).

Idag går jag runt med en känska av att det är något som fattas. Att jag inte gett kroppen vad den vill ha. Det är ett sug, men ändå inte. Det är som att kroppen säger "hallå Puma, du har inte fyllt på mig tillräckligt". Jag är inte direkt hungrig, inte direkt sockersugen - men jag känner ändå att kroppen går runt och gnäller. Det är något den inte är nöjd med. Jag är inte törstig men det är nog trots allt vätska den vill ha. Och gärna en vilodag och så en Sex and the city-premiär. Och vad kroppen vill ha ska kroppen få! Idag blir det alltså vatten, vila och bio (och kanske en Cosmopolitan?)

Ons 11 jun (forts.): Julaftonsträning

11 juni och det är rena rama julafton på SATS Hötorget.

Spinning

Jag hurrar för SATS sommarschema. I alla fall när det gälleronsdagsträningen på SATS Hötorget. Klockan 17.00 kör Pia livet ur oss. Och klockan 18.00 är det Terese som huserar på instruktörssadeln. Båda mina favoritinstruktörer på en och samma dag, på ett och samma ställe. Kan det bli bättre? Knappast. Det är som rena rama julafton!

Jag kom till Pias pass med 120% fokus. När jag fick höra att vi skulle köra intervaller (2 min backe + 4 60-sekundersintervaller med 30 sekunders vila i 4 omgångar) visste jag vad passets utmaning skulle bli för min del: intervallerna skulle minsann köras stående. Av de 16 intervallerna körde jag 13 ståendes och 3 sittandes. Jag satt den första intervallen i varje set (utom sista) för att "komma igång" med benen. Men sedan tog jag dem. En efter en. Med bra flyt i benen och med mitt fokus rakt framför näsan.

Till Tereses pass försvann lite av fokuset. Det är svårt att ladda om och komma tillbaka lika laddad och full med adrenalin som innan. Det jag fokuserade på var backträningen. För det var en hel del backar under passet. 13 minuter nästan i början till exempel. Den skulle minsann köras stående den också.

Såhär i efterhand är jag 90% nöjd med min insats på Pias pass, och runt 60% nöjd med min egen insats på Tereses pass. Till nästa vecka ska jag försöka ta Pias pass som en uppvärmning och köra som hårdast på Tereses pass. Fast... det blir svårt eftersom det blir intervaller även på nästa Piapass. Fan, livet är inte lätt alltså!

Apropå julafton, den perfekta julklappen till alla jag känner och några fler därtill hade varit en biljett till ett Piapass!

Förresten, jag fick mitt paket från Gymgrossisten idag. Det nya långsamma proteinpulvret ska testas redan ikväll!

Hungriga tankar

Jag är lite hungrig just nu. Klockan är mittimellan lunch och kvällsträning och jag har nyss ätit mellanmål. Men det hindrar mig inte från att dagdrömma om den mat jag gillar allra bäst:

Frödinge Ostkaka

Yoghurt med äpple/kanelsmak

Risifrutti (eller vaniljris)

Stuvade makaroner

Kladdkaka med mycket kladd

Men jag ska inte äta något av det där. Ska inte, ska inte, ska inte.

Jag kan tokälska min kyckling på tomatbädd eller köttfärs med wokgrönsaker hur mycket jag vill. Det känns kalas i kroppen att äta sådan nyttig, enkel och ren mat. Men - det funkar inte lika bra att drömma om...

Vad för mat eller godis "drömmer" du om?

Förresten, jag gillar Erikas devis: "en härlig stund i munnen men en evighet på låren"...

Ons 11 jun: Vansinnig träning

Av morgonens kalldusch blir det extra mycket svett idag.

Jobbträning

Vågen visade +2 kilo imorse. Med ens kändes precis alla kläder trånga och för små. På vägen till jobbet såg jag fram emot ursinning träning på lunchen - hur jag skulle köra intervaller under en intensiv halvtimma på crosstrainern. Men såklart var crosstrainern redan upptagen när jag kom dit. Det fick bli 15 svettiga minutrar på trappmaskinen och så intensiv tricepsträning. Seten gjordes igen och igen. Och så om igen. Men den riktiga vansinnesträningen sparar jag till ikväll. Då finns det ingen nåd. 110 minuter spinning ska få varenda liten muskel, varenda liten cell, att genast vilja knapra på fettet i kroppen. Punkt slut.

Tis 10 jun (forts.): Spinning + ett fynd

Inför morgondagens dubbelspinning värmde jag upp med ett spinningpass redan ikväll.

55 minuter (och så fyndet 30 minuter innan)

Jag satt och cyklade med ny tröja på kvällens spinningpass. En chockrosa sådan. Jag är inte så chockrosa av mig, men den här var kändes pigg och fräsch och somrig och den kostade bara 200 kronor för 2 stycken på Team Sportia vid Hötorget. Vilket fynd! (Fanns i vitt också) Egentligen var det inte jag som behövde en tröja, men det råkade bli jag som tog en av de två jag köpte. Den andra gav jag bort till en bättre behövande.

Ett chockrosa fynd.

Kvällens spinning gick bra men förflöt utan woweffekt. Det bjöds på två favoritlåtar, varav en var den alltid lika bra, suveräna, fantastiskt underbara kör-hårt-låten Mitternacht. Den andra minns jag inte vad den heter men spelades redan innan passet började.

Passet som sådant var inte dåligt, men kändes lite anonymt (uppvärmning, några minuter flackkörning, väldigt lång backe, en bit intervallkörning, och lite fler intervaller). Det var ett tvättäkta hederligt spinningpass vilket återigen inte är fel - det är bara det att jag vill ha mer.

Vi får se om det blir någon mer träning ikväll. Förmodligen blir det ganska lugnt men - försommaren bjuder på långa kvällar med många möjligheter.

Tis 10 juni: Styrketräning

World Classpöket härjar fritt.

Dagens träning

Jag och en kollega hade sällskap ner till gymmet på lunchen. Medan hon sprang intervaller på löpband körde jag en stund på crosstrainern. Jag blev snabbt väldigt svettig (kan ju bero på att jag ökade på motståndet och efter 15 minuter var uppe på max) och tänkte att det här var ju skitbra. Kanske dags att gå till gymmet för ren konditionsstationsträning bland maskinerna igen!
Sedan körde jag några minuter styrketräning. Bröstmusklerna ville inte vara med i leken och jag kände ingenting (på rätt ställe) under mina bröstpressar och liggande flyes. Istället fokuserade jag på axelövningar med hantlar på balansbräda, det funkade bättre.


Till eftermiddagen hade jag planerat 1 SATS-spinning och 2 World Class-pass. Tyvärr har World Class bestämt sig för att lägga ner mina planerade klasser i sommar med start typ idag. Dessutom har de inte vett att skriva ut det ordentligt på schemat på första sidan utan man måste gå in och kolla nyheter på respektive anläggning och där hittar man sommarschemat. Med andra ord är det toksvårt att gå in och jämföra scheman, tider och pass.

Men jag dör nog inte av några missade pass. Spinning blir det ju ändå och löpslingan börjar alldeles utanför ytterdörren om jag skulle få för mig att vilja träna lite mer. I annat fall finns det faktiskt fotboll att titta på. Och en stepmaskin att stå och trampa på samtidigt...

Mån 9 jun (forts.): Mer träning åt Puma!

Nu kan jag gå till sängs och känna mig nöjd.

Fartlek

Jag var inte helt nöjd med dagens träning och lyckades med lätthet slita grabben från EM-soffan. Efter att han tippat målresultatet rätt på första matchen, men fel på andra, kunde han lika gärna göra något annat. För min del spelar EM mindre roll. Det som är roligt med matcherna är om resultaten följer "tippningen".

Grabben i ståtlig Finisher-tshirt från maran. Någon som vill ha min?

Istället för att glo på TV, eller göra något annat icke-aktivt, bestämde jag(!) oss för att vi skulle springa lite. Gärna fartlek. Det fick bli korta rundan längs med Årstaviken, upp längs med Eriksdalsbadet och så Ringvägen tillbaka hemåt.

Nere vid Tanto var picknickfesterna i full gång. Gräset var vasst och gulbränt, ungdomarna har skräpat ner rätt ordentligt och polisbilar smög omkring för att hålla rätt på alltihop. Och så var där jag och grabben förstås.

Det blev några fartökningar längs med Årstaviken. Jag försökte analysera hur det kändes men lyckades inget vidare. I backen upp till Ringvägen kom den första riktiga lungjobbaren. Det känns som att tekniken sitter bättre i svaga uppförsbackar - och reprisen uppför Ringvägen mot SöS kändes sådär skönt jobbig den med.

På väg mot Zinkensdamm, i den svaga utförslöpan, blåste det till och jag fick ont i axeln för en kort stund. Jag försökte knixa mig ur låsningen och den försvann faktiskt - så vi kunde jogga ner i maklig takt de sista hundra metrarna (fast jag hade hellre velat ta den sista raksträckan förbi Zinkensdamms IP i ett rasande huj).

Nöjd!
(Och lycklig)

Mån 9 jun: Ganska mesig träning

Jag har tränat två pass idag. Två ganska mesiga pass.

Jobbträning

Tränade styrka för biceps och triceps under lunchen på jobbet. 30 snabba minutrar med bicepscurls i cc, hammercurls på balansbräda och tricepspushdowns samt omvända tricepspushdowns i cc.

Det brände väl lite i tricepsen men det gick snabbt över.

Jag sprang hem från jobbet. 8 kilometer. Tänkte mig en uppvärmning på 10 långsamma minutrar och sedan fartleksblock på 2 minuter följt av vila på 2 minuter. Men jag kände redan efter 6 minuter att högerbenet inte alls ville vara ute och springa. Det kändes stumt och stapplade mest fram. Jag undrar om jag spänner mig när jag springer med ryggsäck? För jag får mest ont i benet (dvs. känner av min supination) mest när jag springer just denna runda hem från jobbet.

Vägen hem.

Men uppför Västerbron sprang jag allt. Kutade till och med om en cykel i uppförslutet. Men det berodde nog mest på att tanten var oändligt långsam än att jag var backsnabb.

Nu sitter jag här, utan wow-känsla eller direkt trötthet i kroppen, och undrar om jag ska träna något mer ikväll.

Kalas!

Mail till en träningskompis:

"Idag: löptränar på väg hem

Imorgon, tisdag: styrketräning på lunchen, spinning på Hötorget 17.30-18.15, sedan förflyttning till World Class Hornsgatan för core express kl. 19.30-20.00 och afrodans 20.00-21.00, ska du me eller? Visserligen missar du första halvlek av fotbollen men va fasen, det kommer ju en till sedan!!

Onsdag: dubbelspinning på Hötorget

Torsdag: vila

Fredag: morgonjogg och sedan power pilates på WC Slussen. Kanske någon styrketärning däremellan.

Viss låter det kalas!"

Motion Vs. Träning

Igår kväll körde jag och grabben hem från mina föräldrar vid strandkanten, till bruset i storstaden, lyckliga över den helg som gått och diskuterandes hur skillnaden mellan motion och träning bäst definieras.

Vad är skillnaden?

Jag har inte tränat någonting i helgen. Men motionerat jäkligt mycket. Några mils cykling på Utö har blandats med promenader hos mina föräldrar. Ingenting svettigt. Ingenting högintensivt. Men en hel massa lågintensivt.

Min skillnad på motion och träning är att träning byter jag om till. När jag går till jobbet tränar jag inte - jag motionerar.

Grabben tyckte inte som jag. Han menar att han tränar när han försöker bli bättre på någonting och hävdar att han inte alls tränar när han är ute och springer med mig trots att han är ombytt.

Jag tycker ändå att min definition passar bättre. Grabben skulle faktiskt kunna springa med mig o-ombytt.

Hur ser ni på skillnaden mellan motion och träning? När jag ändå är igång och frågar - man kan ju få för mycket av träning, men kan man få för mycket motion?

4 veckor kvar till vassen

Om mindre än 4 veckor händer det.

Blir det vassen i sommar?

Det är bara 3 jobbveckor kvar tills jag förhoppningsvis får semester. 4 om jag har otur på jobbet. Men - hur det än går på jobbet åker jag till Spanien om mindre än 1 månad. Jag ska visserligen på en veckolång fyrverkeritävling och inte på någon solsemester, men eftersom fyrverkerierna skjuts på kvällen tänker jag spendera tiden i solen ändå.

Jag tror inte det finns särskilt mycket vass vid poolkanten så jag får se till att skärpa till mig nu. Vikten står stadigt på de -5.6 kilo jag hittills gått ner vilket i och för sig känns bra eftersom jag slarvade halva förra veckan. Om -4 kilo väger jag lika mycket som när jag träffade grabben för 2.5 år sedan och lika mycket som när jag kom hem från Thailand för 1.5 år sedan. Thailand var rena rama bantningskuren...

Jag vet inte om jag kan minska 4 kilo på en månad. Men det vore fint om jag kunde göra det under sommaren.

Tor 5 jun (forts.): Att springa fortare

Jag är sämst på att springa fort.

Övning ger färdighet(?)

Jag minns knappt 60-metertävlingarna när vi hade friidrott i skolan. Förmodligen fejkade jag håll, en sträckt muskel eller en stukad fot. Jag var så jäkla dålig. Höjdhopp har jag aldrig ens provat på och längdhoppen blev mest jämfotahopp. Däremot var jag ganska bra på kula. Och jävligt bra på handboll och basket. Men vad hjälpte det när det var friidrottstävlingar mot andra klasser och skolor?

Jag är framförallt dålig på att springa snabbt. Och då menar jag snabbt. Inte på en kilometer, utan snarare 30 eller 6o meter. Jag har inte tekniken. Jag blir stel och låst och får inte med mig vare sig ben, överkropp, armar - eller någon fart.

Grabben var med som coach när dagens intervallpass på grusplanen vid Stadshagen skulle genomföras. Han gav tips och råd och förbättrade nog min teknik ganska mycket på bara några minuter.

Coachen håller koll på tiden.

Den första lilla intervallen sprang jag i stort sett sittandes. Efter lite tips blev fotisättningen bättre - rappare. Efter några fler tips blev armföringen mer aktiv - högre. Jag fortsätter jobba på att inte luta bakåt med överkroppen, men det är svårt att springa mer framåt. Det mesta jag lyckas göra är att tippa ner hakan...

Min löpstil ser likadan ut oavsett vad jag springer. Jag ser alltid ut som jag springer långpass. Jag är oaktiv. För att kunna springa snabbare på halvmaran, milen eller fem kilometer måste jag få till en mer aktiv löpteknik. Jag har börjat öva på 60 meter.

Jag känner mig som en älg när jag springer fort.
Men hur känner sig en älg?

Tor 5 jun: Träningsvärk på 20 minuter

Effektivitet is the shit.

Min lunch

Sprang ner till gymmet klockan 11.36. Bytte om fort som fan, sprang förbi spinningsalen där några få tappra själar satt och svettades och gick in till min egen styrkeavdelning. Idag var den just det - min egen.

I min tidsoptimism brydde jag mig inte om att värma upp (jag fattar ändå inte varför man ska värma upp på cykeln när det är översta överkroppen som ska träna) på något konditionsredskap utan tog en lättare hantel i antikt utförande som man inte kan se vikten på och körde axellyft åt sidan. Min favorit vad gäller axelövningar (de andra avskyr jag). I takt med att jag blev varmare ökade jag vikten, fortfarande utan att kunna avläsa hur mycket jag lyfte, laddade på med superset och körde axelpress över huvudet.

Grunnade lite på själva utförandet av övningen. Det är ju längst upp - när armarna är nästan 90 grader från golvet - som det tar. Varför kör man inte bara här uppe med små rörelser?

Körde sedan några hanteldrag åt sidan i cc men kom på mig själv att ha oerhört svårt för att stabilisera armen så jag grabbade en ny hantel och gjorde samma övning och fick till den bättre.

Sedan var det dags för tyngre hantlar. Fällde upp en bänk så att ryggstödet blev lutande och körde axelpress åtföljt av flyes. Kände redan i femte reptitionen (av 12) på första setet på axelpressen at det sved...

Mycket mer än så behöver jag nog inte göra för att känna av lite träningsvärk imorgon. Jag känner fortfarande av bicepsen från i tisdags. Det finns en slags surhet i vänster arm som jag inte tror är helt bra faktiskt. Det är en sådan där extrem träningsvärk som faktiskt inte är så skön. Sådan träningsvärk jag fick en gång av bröstträningen. Inatt hade jag sovit med vikt arm och det gjorde både ont och tog tid att veckla ut den helt lodrät. Träningsvärken sitter nere i muskelfästet...

Lunchmatsalen bjöd på lax så jag tog några extra minuter och lassade tallriken full med lax och champinjoner och andra grönsaker. Jag vet inte vad som var bäst, träningen eller laxen?

Torsdagstankar

Äntligen helg!

Sprillans bra dag

Träningsväskan är laddad idag. Här ska det nämligen bli åka av! Intervaller står på schemat och eventuellt gör jag dem the old fashioned way - på en grusig fotbollsplan. Det är tokvarmt och jag ser fram emot att bli svettig och dammig och sådär nöjd man bara kan bli när man just tränat jäkligt hårt och träffat på herr maxpuls.

Både Funrun och Orienterar-Sofia har kommit med två mycket bra förslag på galenskaper. Funruns favorit Fjällräven Classic har jag gått och tänkt på väldigt länge - men den blir inte av i år (nästa år kanske?). Däremot - att springa galet långt på 2 dagar, det vore något. Läs själva Sofias kommentar, låter det inte fantastiskt roligt?

"Angående äventyr kan du planka vårt. Vi sprang 84 km på Bohusleden på två dagar och landade på hotell natten mellan. 2 marathon på 2 dagar. Grymt härligt med grymma vänner. Finns säkert fler bra leder men vi sprang Munkedal-Udevalla (44 km) . Udevalla - Backamo (40 km)"

Now we're REALLY talking!

Träningsmusik

Jag skulle gärna träna till det här just nu:

Ge mig ett galet upptåg!

Ett frö har landat och slagit rot. Jag har börjat filura på nästa galenskap. Jag vill göra något som är helt från vettet. 24-timmarslöpningen i sommar är redan på banan, men det känns inte som att jag får nog. Jag vill ha mer!

Protein online

Det händer inte så mycket på jobbet idag så jag tar tillfället i akt att shoppa protein.

Gymgrossisten

Tack Gymgrossisten för att ni finns. Medan jag fastnar i snåret hos Budo Fitness intetsägande onlineshop blir jag glad och lycklig när jag surfar runt på Gymgrossisten. De får mig att vilja köpa allt, dessutom charmar de mig även med deras nyhetsbrev som är bra och personliga. Siten är lättnavigerad och informationen tillräcklig med personliga omdömen från deras "expert" och öppen kommentatorsfunktion. Det enda minustecknet är att Lean Dessert är totalslut - i alla smaker!

Jag har beställt några Paulunbarer i choklad- och nötsmak, en till proteinshaker, ett nytt långsamt protein och en (!) Starbar i blåbärssmak. Frakten är gratis över 500 kronor och min beställning slutade på lämpliga 503 kronor.

Så fort Lean Dessert kommer in köper jag det också. Frågan är i vilken smak? Choklad-kokos, chokladpudding eller vaniljglass? Någon som testat?

Idag ska jag bli stark

Vad står på schemat idag?

Onsdag

Idag ska jag träna ingenting. Det blir ett mycket bra pass där jag inte behöver bli särskilt svettig. Ömma muskler får jag inte heller men det gör inget för det har jag redan. Bicepsen grymtar lite från gårdagens curls och framförallt vänsterarmen bits när jag försöker sträcka på den. Vänster vadmuskel fick tydligen jobba mer än högern på måndagens spinningpass för den envisas med att vara hård och tjurig. Mellan skulderbladen finns en annan muskel som gett sig till känna. Men jag ska prata fint och lent med musklerna under dagens ingentingpass.

Det är under ingentingträning mellan annan träning som musklerna växer sig snyggare. Och starkare. Under min ingentingträning ska jag planera annan träning, äta min utsökta tomat- och kycklingmiddag och kolla grabbens inomhusfyrverkeri. Idag ska bli en bra dag. Idag ska jag bli stark.

Snyggast i sandlådan!

Jag gillar Carolina Klüft.

Jag gillar att hon tar sig an nya utmaningar
och jag gillar hennes nya frilla.
Den är snygg!

Now we're talking!

Jag har precis lagt in dagens mat på Viktklubb och känner mig lika nöjd som jag är mätt (jag är proppmätt).

Dagens!

Jag är tillbaka på banan. Dagens matregistrering skvallrar om en fördelning på 42% protein, 30% fett och 28% kolhydrater och 1690 kalorier. Det är så gott som mitt i prick! Det var med dessa siffror jag tappade kilon. Det är med dessa siffror jag ska ta upp kampen på nytt.

Frukost:

2 dl minikeso, 1.5 dl hallon och inte mindre än 3 ägg!

Lunch:

Världens största lunchtallrik.
Det är så kilona ska bekämpas!
Kycklingsallad utan pasta men med oliver,
avokado och keso bland annat.

Mellanmål:

En shake på Night Pro-protein
tillsammans med vatten.
Inte jättegod ska jag erkänna...

Senare mellanmål:

1 banan på väg till träningen.
Sedan blev det en energibar eftersom
jag kände mig ganska trött i kroppen.

Middag:

Jag älskar mina middagar med rena och enkla smaker.
Jag blandar inte i en enda krydda, inte en enda sås.
Kyckling steks tillsammans med lite morötter
(ville egentligen riva dem men hittade inget rivjärn),
paprika, cashewnötter och ananas.

Tis 3 jun: Plan B

Det skulle blivit pump och box. Det blev något helt annat!

Tisdagsträning

Jag var på väg till pumpklassen på SATS Zenit imorse bara för att i sista sekund komma på att den var imorgon bitti. Istället planerade jag för ett styrketräningspass på lunchen men det dök upp alldeles för många saker att göra så det blev inget av det heller. Efter jobbet mötte jag upp med Nilla för att slå på varandra under en boxklass men ingen av oss kände för det. Så det blev inget boxpass.

Vad blev det då?

Jo, det blev styrketräning för rygg, biceps och triceps med ett begynnande skavsår i högerhanden. Det var bicepscurlsen med stång som orsakade det. Jag ska nog badda med den ljuvligt doftande handcrémen från Cake.

Vi tränade nog rygg bara för att Nilla ville jävlas vet mig. Hon vet att jag inte kan med ryggträning. Jag tycker det är så förbaskat svårt med tekniken och att få de rätta musklerna att jobba. Lastdragen funkar fortfarande bara halvdant men den sittande rodden kändes förvånansvärt mycket.

Bicepsträning är rolig träning, mest för att muskeln är snygg. Det är svårt att få till den där svidande känslan i muskeln som hellre bara vill tokdö helt utan förvarning. Det blev bicepscurls med stång och hammercurls med hantlar.

Och så triceps. Mina triceps syns inte. Inte nog med det - mina triceps känns inte heller. Men någonstans under gäddhänget döljer de sig och det är min uppgift att få fram dem! Hederliga tricepspushdowns i cc varvade med omvända tricepspushdowns i cc som har blivit min nya favorit eftersom det svider så fantastiskt.

Efter sista setet tricepspushdowns träffade vi på instruktörs-Terese. Eftersom hon blivit något av en kändis nu när hon bloggar på VeckoRevyn får det bli en kändisbild. Kan jag få den signerad, Terese? Sommarens bästa nyhet är att Terese kör spinningpasset efter Pia på onsdagkvällar. Snacka om att onsdagkvällar kommer bli heliga i sommar!

Hon ger dig en spark i baken!

Som en liten klick grädde på moset gick vi hem från gymmet. Det kändes rätt så skönt att inte anstränga mina ganska trötta ben (sedan igår, i förrgår och i förrförrgår) mer än så.

Mån 2 jun: Högtryck i källaren

Post-maralivet har börjat - och invigts med dubbel Piaspinning.

Intervallträning

Det var evigheter sedan jag var på ett Piapass sist. Och även om musiken ändrats lite var det fortfarande fullt ös medvetslös som gällde. På vissa ställen tänkte jag att jag skulle hålla igen men när det dyker upp låtar som Prelude och Mitternacht går det inte att spara på krafterna.

Lika mycket som benen pinnade på i frenetiskt ursinne, lika väl kände jag tröttheten utvidga sig i musklerna. En trötthet jag inte känner särskilt ofta. Mjölksyran är inte obekant men att musklerna drar ihop sig och nästan tvinnar runt sig själva är en känsla jag inte är helt van vid.

Spinningpasset bestod av lång uppvärmning följt av 4 loopar. En loop bestod av 2 minuter backe och 4 60/30-intervaller. Sedan avslutade vi med drygt 3 minuter backe med 3 fartökningar. Sedan lite stretch och så hela valsen igen.

Under den första klassen var det svårt att få fart på benen även om jag pinnade på rätt så bra. Det var på klass nummer 2 under den andra loopen som jag började få fart på pedalerna - samtidigt var det nu som musklerna började bli trötta. Energiflödet pendlade upp och ner likt en hjärtfekvensmonitor på sjukhus. Jag kunde ha ett enormt flyt i en intervall för att vara död i nästa. Men jag kom tillbaka.

Det är skönt att vara tillbaka i den roliga varierande träningen igen. Jag vet att jag inte borde träna imorgon men passen är inbokade sedan länge. Så det får bli som det bli. Att springa ett helt marathon på 1 dag sliter ändå mer på kroppen än 2 löppass, 2 spinningpass, 1 pumppass och 1 boxpass på 4 dagar. Så sett i det stora hela går jag med "vinst".

Live the brand!

På mitt jobb ska det vara okej att träna på arbetstid.

Rubrik (kommer inte på något vettigt att skriva här)

Jag minns när jag träffade strip aerobicsinstruktören Petra på en miniutbildning i ledarskap. Hon jobbade på Adidas och berättade att varje fredag samlades hela kontoret, från personalen på golvet till högsta chefen, för att tillsammans springa runt Årstaviken. På Adidas lever man nämligensitt varumärke - eller "live the brand" som uttrycket heter på utrikiska.

På mitt jobb (affärsutveckling) har vi också en uttalad tanke om att leva vårt varumärke. Vi pratar ofta om att vi ger "mod och metod" och jämför gärna våra kompetensområden med offpistskidåkning. Skidor åker vi förvisso allihop, men eftersom tanken med varumärket är att det ska associera till "aktivitet" och genomsyra känslan av att ligga i framkant, vill det till att vi är aktiva även under andra säsonger än just vintern.

I eftermiddags tar jag således med mig chefen och tränar. Vi ska leva vårt varumärke! Samtidigt som jag vill pusha måste jag hålla igen - chefen är precis tillbaka i "fighting mode" efter några års allvarlig sjukdom och den träningsvärk som gör mig lyrisk gör henne sängliggande. Men - man måste börja någonstans och vi börjar på en spinningcykel.

Sön 1 jun: Jogging i hetluften

En tredjedels marathon igår kompletterades med nästan resten idag.

Skam den som ger sig!

Det var en sargad Puma som gav sig iväg på förmiddagen. Klädd i samma kläder som igår var jag fast besluten att avverka fler kilometer. Gärna under stekande solglass. Jag ville inte att någonting idag skulle vara lättare än igår. Jag ville inte känna av några skador, men jag längtade efter den där genomslitna känslan i kroppen som jag mer än allt annat på jorden så gärna vill dela med alla "marathon finishers" från igår.

Jag bestämde mig för att springa ut till mina föräldrar i Saltis. Det är en bit. Tåget hade gått långt snabbare men jag hade ingen brådska. Målet för dagen var att springa och ingenting annat. Jag fullkomligt sket i att vanliga människor hellre hade velat ta vara på solen och stekt sig röda på en handduk eller suttit och skvallrat på en uteservering. Jag satte på mig min bandana, min ryggsäck och min IPod.

Det var inte många joggare ute idag. De jag såg mötte jag längs med Årstaviken. Däremot var hela Nacka fullt av cyklister. Var och varannan meter susade de förbi med smala racingdäck och färgstarka tröjor. Jag undrar om de var ute på ett av de sista långpassen innan Vätternrundan?

Solen gassade på rätt så starkt och drickan jag hade med mig - och ofta stannade för att köpa - svalkade bra men räckte inte långt. Precis hade jag tagit några klunkar innan jag blev törstig på nytt.

Efter 15 kilometer började jag få hemskt ont i fötterna. Skönt! Det är såhär det ska kännas när man springer långt. Och långt och länge blev det - efter 160 minuter var jag ganska nöjd. Nu några timmar senare sitter jag här och är lycklig över mina lite lätt trötta lårmuskler. Fast det är klart - jag hade helst av allt velat vara långt mycket tröttare...

Paus

Vätskestation

Svalka

Lör 31 maj: Stockholm Marathon

Det var en gång och den blev grusad...

Så gick det

Det känns inget särskilt inför start. Jag går hemma och väntar likt ett barn på julafton. Tiden går oändligt långsamt och när vi inte orkar vara hemma längre åker vi iväg till Östermalms IP. Där är det fullt av folk som äter, vilar, irrar runt och förbereder sig. På slutet får jag det stressigt. Måste hämta vatten och stå i påsinlämmningskö och gå på toa en sista gång samtidigt som speakern hetsar om att startfållorna snart stängs.

Vi märker knappt när starten går, men märker det eftersom folk sakta börjar gå framåt. 8 minuter senare aktiveras chippet när vi stegar över den röda (nja, mer orange) mattan. Karin drar iväg i sitt utmärkta tempo men jag tar det lugnt och undrar hur sjutton jag ska hitta Fredrika, min rygg, i den här massan av vita kepsar.

Det är trångt de första 2 kilometrarna. Vissa vill framåt och sicksackar precis framför fötterna. Vi är som en tjockflytande smet som sakta breder ut oss där det finns plats.

Plötsligt dyker någon upp bakom mig och hejar - det är Fredrika! Hur hon har lyckats hitta mig vet jag inte men jag blir glad - och de nästkommande 5 kilometrarna det korta varvet flyter på fort. Vi hoppar över trängseln vid de första vätskestationerna eftersom vi bär med oss det vi behöver själv. Men på Strandvägen stannar vi till, och mitt i tumultet tappar jag bort min andra hälft för de kommande 35 kilometrarna. Oroligt blickar jag både bakåt och framåt och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Stannar jag finns risken att hon är före mig, och försöker jag öka och se om hon sprungit före finns risken att jag senare får en dipp. Fan tänker jag och springer på i min ensamhet trots att det är löpare runt omkring och överallt.

Jag tänker inte så mycket på att det är varmt men när det nalkas vattenduschar springerjag in i dem. Bad mistake. På Söder Mälarstrand springer jag genom två stycken och på Västerbron känner jag hur ryggen låser sig. Det går bra uppför men nedför är värst. Det känns som att axeln sitter fast samtidigt som överkroppen vill trycka den nedåt. Jag springer förmodligen långsammare nedför Västerbron än uppför. Jag har bara sprungit 13 kilometer.

Jag försöker 1 kilometer till, men när jag har ont redan efter knappt 1/3 av loppet fanns det bara en vettig sak att göra - att kliva av. Och just som jag stannat kommer Fredrika. Åh vad jag önskar att jag kunnat följa med henne vidare. Hela kvällen, natten och morgonen önskar jag att det var så min marathonsaga slutat. I sällskap med Fredrika runt hela banan. Istället slutade den i taxi till Östermalms IP där massörer från Axelssons knådade min rygg och min axel.

Ironiskt nog känns det ganska bra i just axeln idag. Lite stel, javisst, men inte som igår klockan 15.30. Det är klart att jag är besviken över att det gick som det gick. Främst är det två saker som grämer mig:

1. Jag var ledsen för de som stod utmed banans skull. Mina föräldrar kom dit, men för ingenting.
2. Jag var arg över att all den extra mat jag ätit var tuggad och svald i onödan. Hade jag vetat att det skulle bli 14km kunde jag skippat pastan och fortsatt min kilojakt.
3. Jag hann aldrig bli trött och sådär härligt utmattad.

Att jag sedan inte sprang 4.2 mil är en smärre förlust. Springa kan jag ju faktiskt göra när som helst. Och idag tänker jag faktiskt ta de där sista 28 kilometrarna. Men utan kallvattensduschar! Jag har för avsikt att springa ut till Saltsjöbaden, som en revansch på det som aldrig blev igår. Då har jag i alla fall sprungit en mara på 2 dagar.

Vad gäller axeln ska jag nog gå till den där Anna. Felicitas räddare, Sofys helare och Melas fixare. Jag har redan varit hos ett otal naprapater, sjukgymnaster och allt vad de heter. Problemen har hetat allt från whiplash till dålig muskelmiljö. Själv vet jag inte. Däremot vet jag att det aldrig blir till att hälla kallt vatten på sig, eller springa genom (sköna) vattenduschar på några lopp i framtiden.